Rätt till sex - en mänsklig rättighet?
Amia Srinivasan ställer frågan dels i en essä, dels med titeln i en bok där nämnda essä ingår. Srinivasan utgår från en händelse i USA där en man utfört ett antal mord med motiveringen att ingen kvinna har velat ge honom sex. Detta blir alltså utgångspunkten för hennes fråga. Kan någon ha rätt till sex? Är sex en rättighet jämförbar med andra rättigheter? Hon finner att frågan är politisk, och att det är med sex som med så mycket annat i livet att fördelningen är orättvis.
Även om Srinivasan, och jag själv, primärt anlägger ett heterosexuellt perspektiv på ämnet, så gäller det som skrivs i tillämpliga delar även samkönat sex.
Den franske socialisten och utopisten Charles Fourier såg på sin tid också problemet. Hans lösning var att alla måste garanteras ett erotiskt eller sexuellt minimum och att det måste finnas en grupp människor, en särskld klass, som ansvarade för detta.
Srinivasan är feminist samtidigt som hon är kritisk mot delar och falanger av feminismen. Samtidigt som hon vill slå vakt om kvinnans frihet avvisar hon tanken på prostitution. Hon besvarar frågan genom att konstatera att det innte kan finnas någon rätt till sex. Sex är nämligen inte jämförbart med annat som vi förknippar med rättigheter eller acceptabel levnadsstandard. Hon tar som exempel en smörgås. Ingen har rätt att kräva att jag delar med mig av min smörgås. Men en smörgås kan inte jämställas med sex. Mat tillhör våra basala levnadsbehov, och om en människa stjäler mat för att överleva kan man i vissa fall ha förståelse för det, även om man inte försvarar det. Men om en person, som lider brist på sex, utan lov tar eller kräver sex av en annan person är detta en djup kränkning av den personen och ett brott som kan medföra stora skador hos den drabbade. Våldtäkt kan inte jämföras med stöld av bröd. Brödet är en materia utanför människan medan sex tillhör en människas personlighet och integritet.
Men just därför är frågan komplicerad. Samtidigt som sex är en del av personligheten och integriteten uppstår en brist för den som av någon anledning är uteständ från sex.
Orsakerna till denna brist kan skifta. Det kan bero på att personen för andra ter sig avvikande på något sätt. Eller det kan bero på sjukdom - en oförmåga att genonföra ett samlag, eller att sjudomen gör att personen verkar frånstötande på något sätt.
För sex måste man vara två, jag själv och en annan. En annan, som jag inte har betämmanderätt över och som jag inte har rätt att begära något av i detta avseende.
Sex handlar i en mening om att ge och ta. Mannen tar och kvinnan ger. Eller kvinnan tar och mannen ger. Eller att båda både ger och tar.
För några år sedn pågick en debatt om huruvida hemtjänsten skulle vara behjälplig för att ge vårdtagare sex; antingen genom att personalen själva ställde sig till förfogande eller genom att de såg till att den hjälpbehövande kunde komma till någon som kunde ge honom eller henne sex.
Filmen Mitt längtande hjärta visar hur en gravt handikappad man fick sexuell tillfredsställelse genom beök av en kvinlig terapeut. Eftersom den sjuike mannen var troende medverkade också en präst för att kunna se frågan ur en andlig aspekt.
Men det är klart: även om det handlar om att terapeuter eller prostituerade eller någon form av frivilliga står till förfogande finns det likväl de som kommer att vara utom räckhåll för sex. Och en människa kan aldrig ha rätt att tvinga någon annajn att ge sex till nåon hon eller han inte vill ha sex med. Orättvisan skulle alltså bestå.
Men är Amia Srinivasans argument mot prostitution invändningsfritt? Samtidigt som hon vill slå vakt om kvinnans frihet motsätter hon sig att en kvinna av eget val vill ägna sig åt prostitution.
I Sverige är frågan om prostituiton ologisk. Det är tillåtet för kvinnan att sälja sex pch försörja sig på det, men förbjudet för mannen att köpa sex och alltså göra det möjligt för kvinnan att försörja sig på det. Alltså tillåtet att sälja men förbjudet att köpa. En olöslig ekvation.
Men frågan kvarstår: sex är orättvist fördelat, och till skillnad från annan orättvis fördelning går det inte att på politisk väg skapa rättisa. Och eftersom sex berör både kropp och själ, könsorgan och känslor, kärlek och integritet är det olikt annat som kan åtgärdas genom politiska åtgärder.
Kan frivilliga insatser avhjälpa problemet. För att bryta människors ensamhet tar samhället hjälp av frivilliga krafter som kan besöka ensamma och hålla dem sällskap. Skulle någon form av sexhjälp också kunna tänkas? Och skulle detta i så fall kunna avhjälpa orättvisan, eller kanske öka den?
För att stärka kvinnans rätt finns samtyckeslagen. Om ett samlag skall komma tillstånd fordras ett fritt och otuvunget JA från kvinnan. Säger hon NEJ får samlaget inte komma till stånd. Men är detta jämlikt? Borde inte samlaget ske ömsesidigt? Och är inte samtyckeslagen ett uttryck för att mannen är en potentiell våldtäktman? Samtyckeslagen pekar alltså på ojämlikheten mellan könen.
Men är det inte så att sex innebär att mannen tar och kvinnan ger, även om det är fråga om ömsesidighet? Att det är kvinnan som inbjuder mannen att komma in i henne, och mannen som tacksamt tar emot denna inbjudan? Eller är det lika mycket tvärtom?
Det finns ingen rätt till sex. Sex är en gåva, och en gåva kan man inte ha rättighet till. Och med sex är det som med andra gåvor: den ges utan förtjänst och rättighet och blir därför orättvist fördelad .Då kvarstår en fråga: kan vi göra något för att fördelningen skall bli mera jämlik, och i så fall hur?
