Gert Nilsson

En kort betraktelse om ansvar. Kort. Ja, just kort. I annat fall skulle risken vara stor att artikeln kom att handla om alla våra försök att slingra oss undan  ansvaret. Lika gammalt som  ansvaret är nämligen försöken att slingra oss undan, att skylla ifrån oss, att framstå som bättre än vi är.

   Av jordens alla varelser är det bara människan  som har ett ansvar. Hunden har inget ansvar, även om  den skulle begå hemska handlingar. Inte heller tisteln som förstör människans mat. Eller vinden eller havet eller orkanen även om vi gett den ett mänsklivgt namn. För att nu inte tala om viruset som åsamkar stor förödelse.

 Men människan har alltså ett ansvar. Detta ansvar är lika gammalt som människan själv. I Bibelns första bok ställs detta ansvar som en förbindelse mellan  Skaparen och människan. Skaparen ställde upp regler för människans rådande över den skapadde världen. Att följa dessa regler blev människans ansvar. Människan fick som sitt ansvarsområde att råda över skapelsen som  Guids vicekung, för att tala med kyrkofäderna. I det begreppet ligger skyldigheten att avlägga räkenskap för hur förvaltningen bedrivs.

   I skapelseberättelsen beskrivs hur Gud kräver ansvar när Adam har brutit mot den allra första handlingen som Gud förbjjudit: att äta frukten av trädet som ger kunskap om gott och ont. Vad svarade Adam när Gud ställde honom till svars? Jo, Kvinnan gav mig frukten. Och så var den långa raden av undanflykter och bortförklaringar i gång tillsammans med beskyllningen att skulden är någon annans. Vi dansar alla med i denna undanflykternas dans ochn sjunger alla med i bortförklaringarnas kör. Alltid är det någon annans fel, och i den mån vi själva är inblandade är det endast marginellt.

   En historia från min skoltid visar hur en pojke tog sitt anvar öppet - och glatt. Händelsen utspelades någon gång när jag gick i klasserna 5-7. Läraren var ute och gick en kväll när han hörde ljud från Lantmannaföreningens tak. Han kände igen rösterna från några av sina elever. Dagen efter blev det förhör i klassen. "Och du Eskil var förstås med!" "Ja", kom svaret, "men jag hade en väldig tur. För när  jag kom där förbi så ropade Sten på mig och så fick jag också vara med." Inga undanflykter. Såg det hela som något positivt. Kanske skall vi se berättelsen om den förbjudna frukten på sammna sätt, även om vi kritiserar Adam för hans feghet att skylla ifrån sig, ja, inte bara det utan skylla händelsen på någon annan. Men ur denna händelsen föddes moralen. Människans förmåga att reflektera över det som är ont och gott, rätt och fel, och så ha möjlighet att låta detta styra sina handlingar.

   Det dröjde inte länge i människan historia förrän det första mordet begicks. Också där skulle det vara lätt att utifrån nutida synsätt finna undanflykter. Man skulle kunna försvara Kain för att Gud värdesatte Abels offer mer än Kains. Kain skulle kunna försvaras utifrån ett utanförskapsperspektiv. Det är inte en avlägsen tanke att någon skulle vilja försvara honom med att han var kränkt. Men Gud ställer honom till ansvar för vad han gjort. Skyldig - utan förmildrande omständigheter.

   Det berättas att filosofen Immanuel Kant en gång fick en gång frågan om en berusad man var ansvarig för sina handlingar. Svaret kom, kort och tydligt: "En ansvarig man  blir inte berusad."

 

Gert Nilsson