Förföljelse av kristna i Sverige?
Handgriplig förföljelse av kristna sker väl inte i Sverige, men nog finns det exempel på hur kristna människor trakasseras och misstänkliggörs. När Lunds Universitets nuvarande rektor skulle tillsättas blev det ett ramaskri på en del håll inom universitetet - kan en frikyrklig person verkligen ha en vetenskaplig inriktning? frågade man. Att han presterat arbeten som väl kvalificerade honom som vetenskapsman såg man inte, bara detta att han var frikyrklig. När han sedan väl hade tillträtt och också i många sammanhang visat sig populär gick drevet mot honom i en av våra stora tidningar här i Skåne. Det är som om man inte tål att en bekännande kristen har en hög post i samhället.
Nu har det hänt igen. Gatutidningen Aluma har fått en ny ansvarig utgivare, en person som tillhör Livets Ord och som också varit anställd där. Detta blev för mycket för en stor del av personalen. Chefredaktören, hela redaktionen och nyckelpersoner för distributionen sade upp sig. De kunde inte tänka sig att ha en chef som är troende. Tidningskollegen i Göteborg, Faktum, började nu vädra morgonluft: den skaffade sig en avläggare i Malmö som nu skall konkurrera med Aluma. Alumas tidigare chefredaktör har enligt tidningsuppgift gått till andra uppgifter medan den övriga avhoppade personalen har anställts av den nya tidningen. Hälften av försäljarna sägs också ha gått över till den nya tidningen.
Och alltsammans för att man var rädd för en troende ansvarig utgivare!
Varför är man så rädd för kristna människor i ansvarsfulla befattningar? Tror man inte att de har integritet och kan skilja mellan tro och arbete, även om det för en kristen givetvis är så att de kristna värderinarna följer med i alla sammanhang, dessa värderingar som slår vakt om människans värde och värdigheet.
När det sedan gäller det fruktansvärda eländet med hemlöshet måste vi även där konstatera, att det är kristna organisationer som på många sätt hjälpt de hemlösa med tillfälliga insatser i väntan på att samhället tar sitt ansvar. Frälsningsarmén och stadsmissionerna är här lysande exempel på hjälporganisationer som visat människokärlek och som offrat både arbetsinsatser och pengar för att ge behövande hjälp. Jag tror väl knappast att någon av de människor som fick hjälp av dessa organisationer kände sig förnedrade över att det var kristna organisationer som hjälpte dem.
Exemplet Aluma - Faktum visar med all tydlighet att det finns människor som på allt sätt motarbetar kristna i Sverige i dag.
Gert Nilsson
