Förföljelse av kristna i Sverige?
Handgriplig förföljelse av kristna sker väl inte i Sverige, men nog finns det exempel på hur kristna människor trakasseras och misstänkliggörs. När Lunds Universitets nuvarande rektor skulle tillsättas blev det ett ramaskri på en del håll inom universitetet - kan en frikyrklig person verkligen ha en vetenskaplig inriktning? frågade man. Att han presterat arbeten som väl kvalificerade honom som vetenskapsman såg man inte, bara detta att han var frikyrklig. När han sedan väl hade tillträtt och också i många sammanhang visat sig populär gick drevet mot honom i en av våra stora tidningar här i Skåne. Det är som om man inte tål att en bekännande kristen har en hög post i samhället.
Nu har det hänt igen. Gatutidningen Aluma har fått en ny ansvarig utgivare, en person som tillhör Livets Ord och som också varit anställd där. Detta blev för mycket för en stor del av personalen. Chefredaktören, hela redaktionen och nyckelpersoner för distributionen sade upp sig. De kunde inte tänka sig att ha en chef som är troende. Tidningskollegen i Göteborg, Faktum, började nu vädra morgonluft: den skaffade sig en avläggare i Malmö som nu skall konkurrera med Aluma. Alumas tidigare chefredaktör har enligt tidningsuppgift gått till andra uppgifter medan den övriga avhoppade personalen har anställts av den nya tidningen. Hälften av försäljarna sägs också ha gått över till den nya tidningen.
Och alltsammans för att man var rädd för en troende ansvarig utgivare!
Varför är man så rädd för kristna människor i ansvarsfulla befattningar? Tror man inte att de har integritet och kan skilja mellan tro och arbete, även om det för en kristen givetvis är så att de kristna värderinarna följer med i alla sammanhang, dessa värderingar som slår vakt om människans värde och värdigheet.
När det sedan gäller det fruktansvärda eländet med hemlöshet måste vi även där konstatera, att det är kristna organisationer som på många sätt hjälpt de hemlösa med tillfälliga insatser i väntan på att samhället tar sitt ansvar. Frälsningsarmén och stadsmissionerna är här lysande exempel på hjälporganisationer som visat människokärlek och som offrat både arbetsinsatser och pengar för att ge behövande hjälp. Jag tror väl knappast att någon av de människor som fick hjälp av dessa organisationer kände sig förnedrade över att det var kristna organisationer som hjälpte dem.
Exemplet Aluma - Faktum visar med all tydlighet att det finns människor som på allt sätt motarbetar kristna i Sverige i dag.
Gert Nilsson
Hopp för Svenska kyrkan
Det är glädjande att ett domkapitel reagerar när en präst far med falsk lära eller förnekar kristna sanningar. Denna präst är emellertid inte den ende som avviker från läran. Därför vore det glädjande om fler domkapitel började granska prästernas förkunnelse och deras uttanlande, skriftligt eller muntligt, i teologiska frågor. Det är ju ytterst biskopen som har ansvaret när det gäller prästernas förhållande till den lära de avgivit löfte om att hålla sig till.
När det gäller prästers moraliska förhållningssätt finns det flera exempel på att domkapitlen håller ett vakande öga på präster och diakoner. Men det är alltså ovanligt med motsvarande granskning av läran.
Det är emellertid inte bara biskopen som har det övergripande ansvaret för lärofrågor. Hela församlingen har det. Därför är det en plikt för församlingens medlemmar att vara vakna för den förkunnelse som predikas i våra kyrkor och anmäla när något avviker från det apostoliska och bibliska tron.
Att nu ett domkapitel har reagerat och varnat den präst som avvikit från läran är glädjande. Bönen måste nu bli att den aktuella prästen själv öppnar sig för försoningens hemlighet och tar till sig det faktum att Jesus kristus dog och uppstod för att vi skulle bli frälsta.
Sångförfattaren har emellertid i sin sång återgett försoningens hemlighet:
"Det är en som har dött i stället för mig. Jag var skyldig, men friheten fick! Mina syner i kärlek han tagit på sig, När till korset han blödande gick. Mina synder han bar, Och mitt skuldoffer var, Min Frälsare dyrbar och kär. Vilken ångest han led, då på korset han stred, Ty han tog all min synd på sig där" (Sionstorer nr 166, 1972 års utgåva).
Gert Nilsson
Moralkakor eller riktig ekonomi?
Detta vållade emellertid problem. Hon rökte 40 cigaretter om dagen och då var det svårt för henne att sluta röka.
Men sjukvården köpte inte detta argument utan var beredd att ge henne professionell hjälp för att sluta. Då kom kvinnan med ett nytt argument: hon ville inte sluta röka.
Kvinnan var mycket upprörd över att hon nekades det som enligt hennes mening var hennes medborgerliga rätt. I TV-programmet framträdde också fler personer som menade att sjukvården inte får komma med moralkakor utan måste behandla alla människor lika.
Men varför krävde sjukvården rökstopp i samband med operationen? Helt enkelt därför att riskerna för komplikationer var större för en rökare än för en icke-rökare. Det var således inte moralism som låg bakom kravet på att kvinnan skulle vara rökfri i samband med operationen och en tid därefter. En företrädare för ett landsting gjorde detta helt klart i sina inlägg. En företrädare för ett annat landsting hälsade kvinnan välkommen till sitt landsting eftersom man där inte hade krav på att sluta röka för att bli opererad - skall man skratta eller gråta när man hör något sådant`
Nu är det bevisat att rökning kan orsaka komplikationer i samband med en operation. Är det då inte av omsorg om patienten som läkaren kräver rökfrihet? Vi vet också att vissa operationer, som till exempel by pass operation i hjärtat blir verkningslös om patienten fortsätter att röka. Och att utföra verkningslösa och samtidigt dyra operationer på en människa som inte vill dra sitt eget strå till stacken för att operationen skall lyckas är inget annat än slöseri med skattemedel.
Vi får inte bli anti-rök-fascister. Men av rökarna måste vi kräva att de följer läkarnas råd om de skall genomgå dyra behandlingar där det för övrigt också finns många människor i kön för att få dessa behandlingar. Liksom vi av oss alla måste kräva att genomföra de livsstilsförändringar som är nödvändiga för att sjukvården skall kunna erbjuda effektiv hjälp. Det handlar ju om allmänna medel som vi alla måste vara rädda om.
Att kräva rökstopp av moraliska skäl är en sak, att göra det för att sjukvården skall kunna ge lyckade behandlingar en annan.
Gert Nilsson
