Bibeln och etiken
Den som söker i Bibeln efter begrepp som bioteknik, kloning, organtransplantation eller transaktionsekonomi, högteknologi, känkraft söker förgäves. Men det innebär emellertid inte att vi inte skulle kunna få hjälp av Bibeln i dessa frågor. Nedantående är ett försök att se hur Bibeln kan ge bidrag till etiken i vår tid, även i de fall när våra problem ligger ljusår ifrån de problem som Bibelns människor brottades med.
Bibeln är boken om Guds frälsande gärningar. Den börjar med skapelsen och slutar med målet: himlen och det eviga livet,.
Kärnan i Bibeln är berättelsen om Jesus Kristus.
Om moralen är Nya testamentet entydigt: hur god moral vi än har kan vi aldrig bli frälsta genom den. Gud behöver inte vår goda moral - men våra medmänniskor gör det.
Vi är skapade av Gud, och i skapelsen har Gud gett oss en föreställning om hur vi skall leva för att följa Guds vilja och för att livet på jorden skall bli drägligt. Vi vet av oss själva vad som krävs av oss utan att behöva läsa det i Bibeln. Bibeln säger ingenting om etiken som vi inte redan vet genom det faktum att vi är människor, skapade av Gud. Inga heliga skrifter eller religiösa uppenbarelser behövs för att lära oss etik. Etiken är allmänmänsklig och utvecklas i samspel med andra.
Syndafallet har problematiserat tillvaron för oss, och vi handlar inte så som vi skulle göra. Vi vet hur vi borde handla, men vi gör på annat sätt. "Ty här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt", skaldar Lina Sandell. Genom att läsa Bibeln, och framför allt berättelsen om Jesus Kristus, ser vi hur vi borde leva - och hur vi faktiskt lever. När vi läser Bibeln, i ljuset av Kristus, avslöjas vi. "Från Frälsaren på korsets stam ljus faller på min dräkt, då träder syndens fläckar fram, jag blir med rövanrn släkt", skriver Kämpe Gleerup i sin sång. Bibeln blir en spegel som visar oss hur vi borde leva och hur vi faktiskt lever.
Men Bibeln fungerar också som kompass, den anger en riktning för vårt liv. Tydligast ser vi denna riktning i berättelsen om Jesus, en riktning som talar om barmhärtighet, kärlek, medmänsklighet.
Vidare fungerar Bibeln som en karta i sin roll som etisk vägledare. Kartan talar inte klarspråk utan använder sig av tecken. På samma sätt kan vi av tecken som Bibeln ger söka oss fram till en helhetsuppfattning om tillvaron och utifrån detta söka möjliga handlingsvägar.
Kommer då inte Jesus med nya bud som till exempel kärleksbudet, och budet om kärlek till fienden? Egentligen inte. Jesus radikaliserar den natuirliga lagen som vi har inom oss, och han gör kravet radikalt.
Det nya bud som Jesus ger är inte kärleksbudet rätt upp och ner. Det fanns redan tidigare. Nej, det nya är att den kärlek vi skall älska varandra med skall vara självugivande. "Såsom jag har älskat er skall ni älska varandra", säger han. Alltså: älska med den självutgivande kärleken. Detta bud är så radikalt att det för oss till en återvändsgränd.
Ett liv i tro på Kristus förutsätter ett visst leverne - för att bli kvar på vägen och för att andra skall få hjälp att gå den vägen. Det radikala kravet blir då tydligt: ett fullkomligt liv. Samtidigt ser vi att vi inte klarar det. Då finns den radikala kärleken där, kärleken som gick i döden för att vinna oss för livet, kärleken som sänder oss ut bland smärtorna och nöden.
Ytterst handlar den kristna tron inte om krav utan om den nåd som bär oss när vi kommer till korta med moralen. När vi därför talar om kristen etik måste nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen finnas med som omistliga byggstenar.
Bibeln är boken om Guds frälsande gärningar. Den börjar med skapelsen och slutar med målet: himlen och det eviga livet,.
Kärnan i Bibeln är berättelsen om Jesus Kristus.
Om moralen är Nya testamentet entydigt: hur god moral vi än har kan vi aldrig bli frälsta genom den. Gud behöver inte vår goda moral - men våra medmänniskor gör det.
Vi är skapade av Gud, och i skapelsen har Gud gett oss en föreställning om hur vi skall leva för att följa Guds vilja och för att livet på jorden skall bli drägligt. Vi vet av oss själva vad som krävs av oss utan att behöva läsa det i Bibeln. Bibeln säger ingenting om etiken som vi inte redan vet genom det faktum att vi är människor, skapade av Gud. Inga heliga skrifter eller religiösa uppenbarelser behövs för att lära oss etik. Etiken är allmänmänsklig och utvecklas i samspel med andra.
Syndafallet har problematiserat tillvaron för oss, och vi handlar inte så som vi skulle göra. Vi vet hur vi borde handla, men vi gör på annat sätt. "Ty här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt", skaldar Lina Sandell. Genom att läsa Bibeln, och framför allt berättelsen om Jesus Kristus, ser vi hur vi borde leva - och hur vi faktiskt lever. När vi läser Bibeln, i ljuset av Kristus, avslöjas vi. "Från Frälsaren på korsets stam ljus faller på min dräkt, då träder syndens fläckar fram, jag blir med rövanrn släkt", skriver Kämpe Gleerup i sin sång. Bibeln blir en spegel som visar oss hur vi borde leva och hur vi faktiskt lever.
Men Bibeln fungerar också som kompass, den anger en riktning för vårt liv. Tydligast ser vi denna riktning i berättelsen om Jesus, en riktning som talar om barmhärtighet, kärlek, medmänsklighet.
Vidare fungerar Bibeln som en karta i sin roll som etisk vägledare. Kartan talar inte klarspråk utan använder sig av tecken. På samma sätt kan vi av tecken som Bibeln ger söka oss fram till en helhetsuppfattning om tillvaron och utifrån detta söka möjliga handlingsvägar.
Kommer då inte Jesus med nya bud som till exempel kärleksbudet, och budet om kärlek till fienden? Egentligen inte. Jesus radikaliserar den natuirliga lagen som vi har inom oss, och han gör kravet radikalt.
Det nya bud som Jesus ger är inte kärleksbudet rätt upp och ner. Det fanns redan tidigare. Nej, det nya är att den kärlek vi skall älska varandra med skall vara självugivande. "Såsom jag har älskat er skall ni älska varandra", säger han. Alltså: älska med den självutgivande kärleken. Detta bud är så radikalt att det för oss till en återvändsgränd.
Ett liv i tro på Kristus förutsätter ett visst leverne - för att bli kvar på vägen och för att andra skall få hjälp att gå den vägen. Det radikala kravet blir då tydligt: ett fullkomligt liv. Samtidigt ser vi att vi inte klarar det. Då finns den radikala kärleken där, kärleken som gick i döden för att vinna oss för livet, kärleken som sänder oss ut bland smärtorna och nöden.
Ytterst handlar den kristna tron inte om krav utan om den nåd som bär oss när vi kommer till korta med moralen. När vi därför talar om kristen etik måste nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen finnas med som omistliga byggstenar.
Kommentarer
Trackback
