Bibeln och etiken
Den som söker i Bibeln efter begrepp som bioteknik, kloning, organtransplantation eller transaktionsekonomi, högteknologi, känkraft söker förgäves. Men det innebär emellertid inte att vi inte skulle kunna få hjälp av Bibeln i dessa frågor. Nedantående är ett försök att se hur Bibeln kan ge bidrag till etiken i vår tid, även i de fall när våra problem ligger ljusår ifrån de problem som Bibelns människor brottades med.
Bibeln är boken om Guds frälsande gärningar. Den börjar med skapelsen och slutar med målet: himlen och det eviga livet,.
Kärnan i Bibeln är berättelsen om Jesus Kristus.
Om moralen är Nya testamentet entydigt: hur god moral vi än har kan vi aldrig bli frälsta genom den. Gud behöver inte vår goda moral - men våra medmänniskor gör det.
Vi är skapade av Gud, och i skapelsen har Gud gett oss en föreställning om hur vi skall leva för att följa Guds vilja och för att livet på jorden skall bli drägligt. Vi vet av oss själva vad som krävs av oss utan att behöva läsa det i Bibeln. Bibeln säger ingenting om etiken som vi inte redan vet genom det faktum att vi är människor, skapade av Gud. Inga heliga skrifter eller religiösa uppenbarelser behövs för att lära oss etik. Etiken är allmänmänsklig och utvecklas i samspel med andra.
Syndafallet har problematiserat tillvaron för oss, och vi handlar inte så som vi skulle göra. Vi vet hur vi borde handla, men vi gör på annat sätt. "Ty här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt", skaldar Lina Sandell. Genom att läsa Bibeln, och framför allt berättelsen om Jesus Kristus, ser vi hur vi borde leva - och hur vi faktiskt lever. När vi läser Bibeln, i ljuset av Kristus, avslöjas vi. "Från Frälsaren på korsets stam ljus faller på min dräkt, då träder syndens fläckar fram, jag blir med rövanrn släkt", skriver Kämpe Gleerup i sin sång. Bibeln blir en spegel som visar oss hur vi borde leva och hur vi faktiskt lever.
Men Bibeln fungerar också som kompass, den anger en riktning för vårt liv. Tydligast ser vi denna riktning i berättelsen om Jesus, en riktning som talar om barmhärtighet, kärlek, medmänsklighet.
Vidare fungerar Bibeln som en karta i sin roll som etisk vägledare. Kartan talar inte klarspråk utan använder sig av tecken. På samma sätt kan vi av tecken som Bibeln ger söka oss fram till en helhetsuppfattning om tillvaron och utifrån detta söka möjliga handlingsvägar.
Kommer då inte Jesus med nya bud som till exempel kärleksbudet, och budet om kärlek till fienden? Egentligen inte. Jesus radikaliserar den natuirliga lagen som vi har inom oss, och han gör kravet radikalt.
Det nya bud som Jesus ger är inte kärleksbudet rätt upp och ner. Det fanns redan tidigare. Nej, det nya är att den kärlek vi skall älska varandra med skall vara självugivande. "Såsom jag har älskat er skall ni älska varandra", säger han. Alltså: älska med den självutgivande kärleken. Detta bud är så radikalt att det för oss till en återvändsgränd.
Ett liv i tro på Kristus förutsätter ett visst leverne - för att bli kvar på vägen och för att andra skall få hjälp att gå den vägen. Det radikala kravet blir då tydligt: ett fullkomligt liv. Samtidigt ser vi att vi inte klarar det. Då finns den radikala kärleken där, kärleken som gick i döden för att vinna oss för livet, kärleken som sänder oss ut bland smärtorna och nöden.
Ytterst handlar den kristna tron inte om krav utan om den nåd som bär oss när vi kommer till korta med moralen. När vi därför talar om kristen etik måste nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen finnas med som omistliga byggstenar.
Bibeln är boken om Guds frälsande gärningar. Den börjar med skapelsen och slutar med målet: himlen och det eviga livet,.
Kärnan i Bibeln är berättelsen om Jesus Kristus.
Om moralen är Nya testamentet entydigt: hur god moral vi än har kan vi aldrig bli frälsta genom den. Gud behöver inte vår goda moral - men våra medmänniskor gör det.
Vi är skapade av Gud, och i skapelsen har Gud gett oss en föreställning om hur vi skall leva för att följa Guds vilja och för att livet på jorden skall bli drägligt. Vi vet av oss själva vad som krävs av oss utan att behöva läsa det i Bibeln. Bibeln säger ingenting om etiken som vi inte redan vet genom det faktum att vi är människor, skapade av Gud. Inga heliga skrifter eller religiösa uppenbarelser behövs för att lära oss etik. Etiken är allmänmänsklig och utvecklas i samspel med andra.
Syndafallet har problematiserat tillvaron för oss, och vi handlar inte så som vi skulle göra. Vi vet hur vi borde handla, men vi gör på annat sätt. "Ty här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt", skaldar Lina Sandell. Genom att läsa Bibeln, och framför allt berättelsen om Jesus Kristus, ser vi hur vi borde leva - och hur vi faktiskt lever. När vi läser Bibeln, i ljuset av Kristus, avslöjas vi. "Från Frälsaren på korsets stam ljus faller på min dräkt, då träder syndens fläckar fram, jag blir med rövanrn släkt", skriver Kämpe Gleerup i sin sång. Bibeln blir en spegel som visar oss hur vi borde leva och hur vi faktiskt lever.
Men Bibeln fungerar också som kompass, den anger en riktning för vårt liv. Tydligast ser vi denna riktning i berättelsen om Jesus, en riktning som talar om barmhärtighet, kärlek, medmänsklighet.
Vidare fungerar Bibeln som en karta i sin roll som etisk vägledare. Kartan talar inte klarspråk utan använder sig av tecken. På samma sätt kan vi av tecken som Bibeln ger söka oss fram till en helhetsuppfattning om tillvaron och utifrån detta söka möjliga handlingsvägar.
Kommer då inte Jesus med nya bud som till exempel kärleksbudet, och budet om kärlek till fienden? Egentligen inte. Jesus radikaliserar den natuirliga lagen som vi har inom oss, och han gör kravet radikalt.
Det nya bud som Jesus ger är inte kärleksbudet rätt upp och ner. Det fanns redan tidigare. Nej, det nya är att den kärlek vi skall älska varandra med skall vara självugivande. "Såsom jag har älskat er skall ni älska varandra", säger han. Alltså: älska med den självutgivande kärleken. Detta bud är så radikalt att det för oss till en återvändsgränd.
Ett liv i tro på Kristus förutsätter ett visst leverne - för att bli kvar på vägen och för att andra skall få hjälp att gå den vägen. Det radikala kravet blir då tydligt: ett fullkomligt liv. Samtidigt ser vi att vi inte klarar det. Då finns den radikala kärleken där, kärleken som gick i döden för att vinna oss för livet, kärleken som sänder oss ut bland smärtorna och nöden.
Ytterst handlar den kristna tron inte om krav utan om den nåd som bär oss när vi kommer till korta med moralen. När vi därför talar om kristen etik måste nåden, barmhärtigheten och förlåtelsen finnas med som omistliga byggstenar.
Splittrar korset?
KORS SOM SPLITTRAR
var rubriken på första sidan i Sydsvenskan torsdagen den 14 juli. Artikeln handlar om hur en del kristna människor vill resa ett kors utanför presidentpalatset i Warszawa. De vill resa det som ett tack till Gud och till kyrkan som stödde folket under kampen mot det kommunistiska förtrycket. Det ursprungliga korset, som restes av scouter, har tagits bort av myndigheterna.
Motståndarna till korset hävdar att staten skall vara religiöst neutral. Däri har de rätt. Människor kan vara krisnta, men aldrig en stat eller ett samhälle. Ett kristet parti är i sig själv en motsägelse, och att låta korset stå som symbol för ett politiskt parti är att profanera korset och att söka ta patent på det. Men att ha ett kors på en allmän plats är inte detsamma som att staten har blivit religiös.
Det är helt klart att korset enade polackerna under kommunisttiden och gav dem mod och hopp. Sådant har skett förr i historien. Frågan är nu hur polackerna ställer sig till den tro som bar dem under kampen. Blir korset ett äreminne över den politik som segrade, eller får det stå som ett tack till den Gud som befriade folket för förtrycket? Av allt att döma tilltar ateismen i Polen, och med ateismen följer som regel en stravan att förneka den tro som tidigare bar dem.
Det finns inga kristna stater. Men människor som tar sin tro på allvar låter den få genomslag i sin vardag - i arbete, i politik, i familj och i föreningsliv.
Men det är klart: Kristus har själv sagt att hans namn skall väcka strid - mellan trons människor och dem som bekämpar tron, en strid mellan andemakterna. Och om korset står det klart och tydligt, att talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för dem som tror blir det en Guds kraft till frälsning.
Ett kors väcker strid i Polen,
för Krisuts eller för en sekulariserad stat.
Korsets vänner vill ha korset rest
mitt pa stadens torg
utanför den mäktiges palats.
Men, så sägs det, staten
den skall va neutral,
Kristus passar inte in där.
En stat kan inte vara kristen -
däri har kritikerna rätt.
Men i tider av förtryck och plåga
lyster Kristusljuet folket,
gav dem hopp och mod att kämpa.
Korset får dock inte
till partisymbol förvandlas
men till frälsning bli
för ett botfärdigt folk.
Korset väcker strid,
vår Herre själv har sagt det,
strid mellan andarna i kosmos
och mellan människor på jord.
Men korset är det tecken
som till slut skall segra.
Därför nu den stora frågan
på vems sida vi nu står.
Korsets dårskap blir till frälsning,
sorgens tecken blir till liv.
Mitt i kampen mellan makterna
som strider,
står ett kors i världens mitt
och förkunnar Kristi seger
över ondska, synd och död.
K
var rubriken på första sidan i Sydsvenskan torsdagen den 14 juli. Artikeln handlar om hur en del kristna människor vill resa ett kors utanför presidentpalatset i Warszawa. De vill resa det som ett tack till Gud och till kyrkan som stödde folket under kampen mot det kommunistiska förtrycket. Det ursprungliga korset, som restes av scouter, har tagits bort av myndigheterna.
Motståndarna till korset hävdar att staten skall vara religiöst neutral. Däri har de rätt. Människor kan vara krisnta, men aldrig en stat eller ett samhälle. Ett kristet parti är i sig själv en motsägelse, och att låta korset stå som symbol för ett politiskt parti är att profanera korset och att söka ta patent på det. Men att ha ett kors på en allmän plats är inte detsamma som att staten har blivit religiös.
Det är helt klart att korset enade polackerna under kommunisttiden och gav dem mod och hopp. Sådant har skett förr i historien. Frågan är nu hur polackerna ställer sig till den tro som bar dem under kampen. Blir korset ett äreminne över den politik som segrade, eller får det stå som ett tack till den Gud som befriade folket för förtrycket? Av allt att döma tilltar ateismen i Polen, och med ateismen följer som regel en stravan att förneka den tro som tidigare bar dem.
Det finns inga kristna stater. Men människor som tar sin tro på allvar låter den få genomslag i sin vardag - i arbete, i politik, i familj och i föreningsliv.
Men det är klart: Kristus har själv sagt att hans namn skall väcka strid - mellan trons människor och dem som bekämpar tron, en strid mellan andemakterna. Och om korset står det klart och tydligt, att talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för dem som tror blir det en Guds kraft till frälsning.
Ett kors väcker strid i Polen,
för Krisuts eller för en sekulariserad stat.
Korsets vänner vill ha korset rest
mitt pa stadens torg
utanför den mäktiges palats.
Men, så sägs det, staten
den skall va neutral,
Kristus passar inte in där.
En stat kan inte vara kristen -
däri har kritikerna rätt.
Men i tider av förtryck och plåga
lyster Kristusljuet folket,
gav dem hopp och mod att kämpa.
Korset får dock inte
till partisymbol förvandlas
men till frälsning bli
för ett botfärdigt folk.
Korset väcker strid,
vår Herre själv har sagt det,
strid mellan andarna i kosmos
och mellan människor på jord.
Men korset är det tecken
som till slut skall segra.
Därför nu den stora frågan
på vems sida vi nu står.
Korsets dårskap blir till frälsning,
sorgens tecken blir till liv.
Mitt i kampen mellan makterna
som strider,
står ett kors i världens mitt
och förkunnar Kristi seger
över ondska, synd och död.
K
Ränderna går aldrig ur
Ledningen för Region Skåne har vid avtalsförhandlingarna med sjuksköterskorna slagit fast, att denna yrkeskategori inte skall jämföras med läkarna när det gäller lönesärrning utan med andra kvinnodominerade yrken. Bland annat har angetts besparingsskäl för detta.
Kvinnor skall ha lägre lön än män, slår alltså Region Skåne fast. Och sjuksköterskor skall vara lågavlönade.
Reginoen drömmer sig säkert tillbaka till den tid när sjuksköterskeyrket var ett kall som utfördes nästintill ideellt.
Högavlönade läkare och lågavlönade sjuksköterskor - det är alltså den modell som regionledningen förespråkar, och som ledningen alltså tycker är riktig.
Regiondirektören har just fått en löneförhöjning med 15 000 kronor i månaden vilket innebär att hans månadslön nu överstiger statsministerns med 30 000 kronor. Man brukar annars säga att ledningen skall föregå med gått exempel - men regiondirektören är ju en man.
Dessvärre ser det ut som om sjuksköterskornas fackliga organisation har funnit sig i regionens lönefilosofi, låt vara under protest. Annars hade det ju varit lägligt med ett strejkvarsel nu. Stridsåtgärder skall man inte ta till i onödan, men inför sådan könsdiskriminering och yrkesdiskriminering som regionen nu ägnar sig åt tycks inget annat kunna hjälpa - men dessvärre tycks facket ha lagt sig platt. Dags för sjuksköterskorna att byta fack?
Kvinnor skall ha lägre lön än män, slår alltså Region Skåne fast. Och sjuksköterskor skall vara lågavlönade.
Reginoen drömmer sig säkert tillbaka till den tid när sjuksköterskeyrket var ett kall som utfördes nästintill ideellt.
Högavlönade läkare och lågavlönade sjuksköterskor - det är alltså den modell som regionledningen förespråkar, och som ledningen alltså tycker är riktig.
Regiondirektören har just fått en löneförhöjning med 15 000 kronor i månaden vilket innebär att hans månadslön nu överstiger statsministerns med 30 000 kronor. Man brukar annars säga att ledningen skall föregå med gått exempel - men regiondirektören är ju en man.
Dessvärre ser det ut som om sjuksköterskornas fackliga organisation har funnit sig i regionens lönefilosofi, låt vara under protest. Annars hade det ju varit lägligt med ett strejkvarsel nu. Stridsåtgärder skall man inte ta till i onödan, men inför sådan könsdiskriminering och yrkesdiskriminering som regionen nu ägnar sig åt tycks inget annat kunna hjälpa - men dessvärre tycks facket ha lagt sig platt. Dags för sjuksköterskorna att byta fack?
Välkommen till min blogg
Efter något års uppehåll tänker jag nu ta upp bloggverksamheten igen.
Det är främst kyrkliga och sociala spörsmål jag tänker ta upp.
I går var vi på sommarkyrka i Solberga. Tre förutvarande konfirmander mötte jag där: kantorn, hon som svarade för andakten och ytterligare en person. Eftermiddagen där var lyckad och jag mötte många gamla församlingsbor.
På kvällen var vi på tältmöte - EFS - i Svensköp. En härlig kväll med fin sång och en god predikan.
Predikanten berättade att flera kyrkoherdar i Lunds stift har hört av sig till EFS-distriktet och bett om hjälp att sätta igång eller vitalisera församlingsarbetet, och det är ju precis som det skall vara. EFS kom ju till en gång för att vitalisera Svenska kyrkan.
Det vore fint om fler kyrkoherdar tog kontakt med EFS i det syftet.
Det är främst kyrkliga och sociala spörsmål jag tänker ta upp.
I går var vi på sommarkyrka i Solberga. Tre förutvarande konfirmander mötte jag där: kantorn, hon som svarade för andakten och ytterligare en person. Eftermiddagen där var lyckad och jag mötte många gamla församlingsbor.
På kvällen var vi på tältmöte - EFS - i Svensköp. En härlig kväll med fin sång och en god predikan.
Predikanten berättade att flera kyrkoherdar i Lunds stift har hört av sig till EFS-distriktet och bett om hjälp att sätta igång eller vitalisera församlingsarbetet, och det är ju precis som det skall vara. EFS kom ju till en gång för att vitalisera Svenska kyrkan.
Det vore fint om fler kyrkoherdar tog kontakt med EFS i det syftet.
