Betlehemskyrkan i Stockholm
Den gångna veckohelgen tillbringade min hustru och jag i Stockholm - sammanträde, shopping, teater och gudstjänst.
Några oplanerade möten var vi med om, möten som gladde mig mycket: arbetskamrater från 1980-talet, en kollega som jag har haft ett par stora projekt tillsammans med, och en konfirmand från 1980. Spontana möten mitt i storstaden, och möten som fyller mitt hjärta med stor glädje.
Söndagens högmässa firade vi i Betlehemskyrkan (EFS). Jag var med på kyrkans invigning Första Advent 1956 när jag studerade teologi i Stockholm, och när vi är i Stockholm och det gives tillfälle firar vi gärna gudstjänsten där. (Andra kyrkor vi gärna besöker när vi är i Stockholm är S:ta Clara och S:ta Eugenia katolska kyrka).
I söndags var kyrkan så gott som fullsatt. Det var ett stort inslag av ungdomar och unga familjer i kyrkan. Sången bestod dels av sånger från psalmboken och dels av ett antal lovsånger med ackompanjemang av ungdomar till flygel, trummor, gitarr och bas. Och vilken sång det blev!
När pålysningarna gjordes lade jag märke till att man har en stor söndagsskola i Betlehemskyrkan. Den består av fyra eller fem klasser i åldrarna 4-14 år. Dessutom bedriver man en stor social verksamhet i storstaden. Ett stort antal församlingsmedlemmar är aktiva på olika sätt som frivilliga medarbetare.
Prästen höll en god evangelisk predikan och nattvardsmässan präglades av stor glädje. Vi fick också böja knä vid altarringen när vi mottog nattvardsgåvorna vilket ger tillfälle till stillhet.
Nästa helg blir en upptaktshelg fick vi veta. Då medverkar en präst från Ängelholm som har varit med om att inspirera människor i den kyrka han tjänstgör i till att bli en stor och levande församling. Under sker än i dag.
Sannerligen: det finns hopp för Svenska kyrkan.
Allt gott tilllönskar Gert