Julbön
Julbön. Jesaja 9:1a,2-9. Hedskoga kyrka den 18 december och Frälsningsarmén i Ystad den 22 december. Psalmer: 111, 113, 116 resp. 121, 118, 113, 116, FA 720.
Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. (Joh 1:5). Lägg märke till att ljuset står först, inte mörkret. Vi är annars vana vid att börja där och stirra oss blinda på allt mörker som finns runt omkring oss. Och visst finns det mörker runt omkring oss. Ute i den stora världen rasar flera krig som på olika sätt påverkar oss. Och i den lilla världen ser vi också skuggor och moln; det kan vara arbetslöshet, ovänskap, ekonomiska problem, sjukdom och mycket annat. Men, säger aposteln, mörkret är inte totalt. Ljuset lyser även där, om vi bara upptäcker det.
Profeten Jesaja talar till ett betryckt och fånget folk som mist sin frihet och tvingas leva under andras styre. Men han börjar inte med att tala om allt elände. Nej, han börjar med att säga att denna deras vånda skall ha ett slut. Dock, natt skall inte förbliva där nu ångest råder. Och med ens lyfts bördan av och ljuset lyser fram. Guds löfte är att ljuset skall komma och skingra mörkret. Därför kan människorna redan nu börja att glädjas och fira sin frihet.
Jesaja talar rakt in i en politisk situation. Den politiska befrielsen skulle både komma och försvinna. Förtrycket skulle upphöra, friheten återställas, befriaren skulle komma. Men de fromma i landet kunde se längre än till tidens maktstrukturer och enväldiga härskare. De kunde se bortom horisonten. De kunde se hur deras tro på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud skulle fullbordas. Profeterna hade kritiserat hur folket misstolkade och misskötte tempeltjänsten. Men Gud skulle sända en frälsare för att fullborda det som var bristfullt. En dag skall mörkret skingras och ljuset lysa klart. Säger de.
Det var så de fromma såg och tänkte. Och därför såg de hur Gud verkade och sände Frälsaren den första Julnatten. Herdarna ute på marken, den tidens fattiga lantarbetare, fick möta ängeln och lyssna till den mäktiga änglakören som sjöng lovsånger till Guds ära över att ljuset nu hade kommit i världen. Herdarna gick till Betlehem och såg att det var så som ängeln hade sagt. Och när Jesus bars fram i templet åtta dagar gammal, såg de två fromma, Simon och Hanna, att Jesus var Frälsaren som Gud lovat sända. Alla såg det inte. Vad fordrades för att kunna se det? Som Selma Lagerlöf uttrycker det: ”Det gäller att ha ögon som kan se Guds härlighet.”
I det ljus som tändes den första Julen står krubban i centrum. Men den står inte ensam där. Krubban står för det som vi kallar för inkarnationen, att Gud har blivit människa, kommit för att leva som en av oss och dela våra jordiska villkor. Inget mänskligt skulle vara honom främmande. Därför står också korset där, det tomma korset som tecken på att Jesus har delat våra jordiska villkor, till och med smärtan, förnedringen och döden. Änglasången i höjden övergår i smärtan i djupet. Men vid sidan av krubban och korset finns där också, i ljuset, en tom grav som tecken på att han som föddes Julnatten har övervunnit det största mörker vi möter, döden. Så är allt detta sammanfattat i orden att ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte
övervunnit det.
Det rådde krigstillstånd i landet när Jesaja uttalade orden i vår text. Han målar upp bilden av ett slagfält, något som de första lyssnarna var alltför väl förtrogna med. Men allt detta skall alltså ha ett slut. Så målar han upp ett tillstånd av fred och harmoni som skulle komma genom fridsfursten och Frälsaren. Och så ser vi hur det ser ut i landet i dag. Kriget pågår för fullt. Hur hänger det ihop?
Även om Jesaja hade den aktuella politiken i blickpunkten kunde alltså de fromma höja blicken från vardagen och se längre än till dagens situation. Och då såg de ett annat rike än detta jordiska. De kunde se Guds rike där det råder andra förhållanden än i denna världens riken. Under min studietid på 1960-talet sjöng vi av hjärtat I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut. Jag drömde om en jättesal där statsmän satt i rad. Så skrev de på ett konvolut och reste sig och sa´: Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär och ingen kände längre till det ordet militär. (Det finns en intressant skillnad mellan den svenska versionen och det engelska originalet. I den svenska versionen firade man freden genom att dra från krog till krog och dricka varandra till. I den engelska originaltexten heter det att människorna fattade varandras händer, böjde sina huvuden i en bön av tacksamhet. Men det fick man alltså inte sjunga i den kultursituation som rådde på 1960-talet). Det var en vacker sång och den målade upp en vacker och ljus framtid och många trodde att vi skulle kunna bygga Guds rike här på jorden. Hur gick det då med freden och ljuset som skulle komma genom undret i Betlehem? Hade vi inte glömt det som Jesus säger om Guds rike, att det inte är av denna världen?
Gud skingrar mörkret men det är vi som drar det tillbaka. Det finns alltför mycket för vissa mäktige att tjäna på krig, både det man krigar om och det man krigar med. Och så länge det finns människor som inte har ögon som kan se Guds härlighet blir mörkret kvar, krigets och svältens och förföljelsernas mörker och plåga.
Hur är det då med fridsriket? Jesus talar om ett annat rike, Guds rike som finns överallt och som kan bo i ett människohjärta, ett rike med anda värderingar än denna världens. Det riket är ett fredsrike, och mitt under krig och elände kan det finnas frid och fred där. Kroppen kan skadas, men inte själen.
Den danska prinsessan och grevinnan Leonora Christina satt fängslad utan rannsakan och dom i Köpenhamns slott i det Blå tornet i tjugotvå år. När så vakten en morgon kom och förkunnade att nu var hon fri, svarade hon: ”Jag fri? Jag har varit fri hela tiden.” Att vara fri, inlåst i ett fängelse med hårda villkor, kan nog endast den vara som är buren av en levande tro och vet sig tillhöra ett rike som inte är av denna världen. Som har ögon som kan se Guds härlighet. Trons, hoppets och kärlekens ögon. Då finns fridsriket här mitt i mörker, stormar och strider.
Julen står för dörren. En värld fylld av oro och strider gör att mörkret sänker sig och framtiden synes osäker. Vi har nyss begåvats med den statliga informationsbroschyren om krisen eller kriget kommer. Och massmedierna gör vad de kan för att skrämma oss med klimatkrisen. Kan vi då med gott samvete fira jul, undrar någon.
Ett av de namn den kommande frälsaren skulle få enligt Jesajaprofetian var Immanuel. Det betyder Gud med oss. Eller, som Julnatten visar, Gud mitt ibland oss. Ingenting kan hända oss där Gud är med, är med som barnet i krubban, som mannen på korset men framförallt som den uppståndne segraren över döden. Jesus säger: Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem som tror på mig skall förbliva i mörkret (Joh. 11:46).
Med den hälsningen kan vi glatt och frimodigt fira Jul och önska varandra en God Jul. Amen
Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det. (Joh 1:5). Lägg märke till att ljuset står först, inte mörkret. Vi är annars vana vid att börja där och stirra oss blinda på allt mörker som finns runt omkring oss. Och visst finns det mörker runt omkring oss. Ute i den stora världen rasar flera krig som på olika sätt påverkar oss. Och i den lilla världen ser vi också skuggor och moln; det kan vara arbetslöshet, ovänskap, ekonomiska problem, sjukdom och mycket annat. Men, säger aposteln, mörkret är inte totalt. Ljuset lyser även där, om vi bara upptäcker det.
Profeten Jesaja talar till ett betryckt och fånget folk som mist sin frihet och tvingas leva under andras styre. Men han börjar inte med att tala om allt elände. Nej, han börjar med att säga att denna deras vånda skall ha ett slut. Dock, natt skall inte förbliva där nu ångest råder. Och med ens lyfts bördan av och ljuset lyser fram. Guds löfte är att ljuset skall komma och skingra mörkret. Därför kan människorna redan nu börja att glädjas och fira sin frihet.
Jesaja talar rakt in i en politisk situation. Den politiska befrielsen skulle både komma och försvinna. Förtrycket skulle upphöra, friheten återställas, befriaren skulle komma. Men de fromma i landet kunde se längre än till tidens maktstrukturer och enväldiga härskare. De kunde se bortom horisonten. De kunde se hur deras tro på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud skulle fullbordas. Profeterna hade kritiserat hur folket misstolkade och misskötte tempeltjänsten. Men Gud skulle sända en frälsare för att fullborda det som var bristfullt. En dag skall mörkret skingras och ljuset lysa klart. Säger de.
Det var så de fromma såg och tänkte. Och därför såg de hur Gud verkade och sände Frälsaren den första Julnatten. Herdarna ute på marken, den tidens fattiga lantarbetare, fick möta ängeln och lyssna till den mäktiga änglakören som sjöng lovsånger till Guds ära över att ljuset nu hade kommit i världen. Herdarna gick till Betlehem och såg att det var så som ängeln hade sagt. Och när Jesus bars fram i templet åtta dagar gammal, såg de två fromma, Simon och Hanna, att Jesus var Frälsaren som Gud lovat sända. Alla såg det inte. Vad fordrades för att kunna se det? Som Selma Lagerlöf uttrycker det: ”Det gäller att ha ögon som kan se Guds härlighet.”
I det ljus som tändes den första Julen står krubban i centrum. Men den står inte ensam där. Krubban står för det som vi kallar för inkarnationen, att Gud har blivit människa, kommit för att leva som en av oss och dela våra jordiska villkor. Inget mänskligt skulle vara honom främmande. Därför står också korset där, det tomma korset som tecken på att Jesus har delat våra jordiska villkor, till och med smärtan, förnedringen och döden. Änglasången i höjden övergår i smärtan i djupet. Men vid sidan av krubban och korset finns där också, i ljuset, en tom grav som tecken på att han som föddes Julnatten har övervunnit det största mörker vi möter, döden. Så är allt detta sammanfattat i orden att ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte
övervunnit det.
Det rådde krigstillstånd i landet när Jesaja uttalade orden i vår text. Han målar upp bilden av ett slagfält, något som de första lyssnarna var alltför väl förtrogna med. Men allt detta skall alltså ha ett slut. Så målar han upp ett tillstånd av fred och harmoni som skulle komma genom fridsfursten och Frälsaren. Och så ser vi hur det ser ut i landet i dag. Kriget pågår för fullt. Hur hänger det ihop?
Även om Jesaja hade den aktuella politiken i blickpunkten kunde alltså de fromma höja blicken från vardagen och se längre än till dagens situation. Och då såg de ett annat rike än detta jordiska. De kunde se Guds rike där det råder andra förhållanden än i denna världens riken. Under min studietid på 1960-talet sjöng vi av hjärtat I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut. Jag drömde om en jättesal där statsmän satt i rad. Så skrev de på ett konvolut och reste sig och sa´: Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär och ingen kände längre till det ordet militär. (Det finns en intressant skillnad mellan den svenska versionen och det engelska originalet. I den svenska versionen firade man freden genom att dra från krog till krog och dricka varandra till. I den engelska originaltexten heter det att människorna fattade varandras händer, böjde sina huvuden i en bön av tacksamhet. Men det fick man alltså inte sjunga i den kultursituation som rådde på 1960-talet). Det var en vacker sång och den målade upp en vacker och ljus framtid och många trodde att vi skulle kunna bygga Guds rike här på jorden. Hur gick det då med freden och ljuset som skulle komma genom undret i Betlehem? Hade vi inte glömt det som Jesus säger om Guds rike, att det inte är av denna världen?
Gud skingrar mörkret men det är vi som drar det tillbaka. Det finns alltför mycket för vissa mäktige att tjäna på krig, både det man krigar om och det man krigar med. Och så länge det finns människor som inte har ögon som kan se Guds härlighet blir mörkret kvar, krigets och svältens och förföljelsernas mörker och plåga.
Hur är det då med fridsriket? Jesus talar om ett annat rike, Guds rike som finns överallt och som kan bo i ett människohjärta, ett rike med anda värderingar än denna världens. Det riket är ett fredsrike, och mitt under krig och elände kan det finnas frid och fred där. Kroppen kan skadas, men inte själen.
Den danska prinsessan och grevinnan Leonora Christina satt fängslad utan rannsakan och dom i Köpenhamns slott i det Blå tornet i tjugotvå år. När så vakten en morgon kom och förkunnade att nu var hon fri, svarade hon: ”Jag fri? Jag har varit fri hela tiden.” Att vara fri, inlåst i ett fängelse med hårda villkor, kan nog endast den vara som är buren av en levande tro och vet sig tillhöra ett rike som inte är av denna världen. Som har ögon som kan se Guds härlighet. Trons, hoppets och kärlekens ögon. Då finns fridsriket här mitt i mörker, stormar och strider.
Julen står för dörren. En värld fylld av oro och strider gör att mörkret sänker sig och framtiden synes osäker. Vi har nyss begåvats med den statliga informationsbroschyren om krisen eller kriget kommer. Och massmedierna gör vad de kan för att skrämma oss med klimatkrisen. Kan vi då med gott samvete fira jul, undrar någon.
Ett av de namn den kommande frälsaren skulle få enligt Jesajaprofetian var Immanuel. Det betyder Gud med oss. Eller, som Julnatten visar, Gud mitt ibland oss. Ingenting kan hända oss där Gud är med, är med som barnet i krubban, som mannen på korset men framförallt som den uppståndne segraren över döden. Jesus säger: Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem som tror på mig skall förbliva i mörkret (Joh. 11:46).
Med den hälsningen kan vi glatt och frimodigt fira Jul och önska varandra en God Jul. Amen
