En märklig historia
Denna historia blev levande igen för mig härom dagen när vi var på väg till studentfest i Eslöv.
En dag 1979 ringde en präst i Småland, vars namn jag inte minns, till mig i Villie prästgård, Rydsgård utanför Ystad. Han hade ett märkligt ärende. Han hade gömt en flyktinfamilj från Assyreien, och nu var polisen den på spåren. Vid den tiden måste en flykting hålla sig gömd ett visst antal månader innan det gick att söka asyl. Kunde jag ta emot familjen?
Först blev jag ställd, varför ringde han just till mig? En prästgård mitt i byn kan knappast bli ett gömställe, Men så hejdade jag mig. Låt mig få ringa ett par samtal, sedan återkommr jag, blev mitt svar.
Jag ringde till ett par som då hyrde ett corps de logi i en skog och ställde frågan till dem. Utan betänketid svarade de JA. Och så kom flyktingfamijen dit. Jag minns inte hur lång tid som hade gått, men en dag fick dessa värdar vetskap om att någon hade skvallrat för polisen, och polisen hade på ett fint sätt låtet värdarna förstå att de var avslöjade. Så ringde jag två andra vänner, som hade en gård som stod tom men var fullt beboelig. Också detta par svarade JA utan betänketid, och så fick flyktingfamiljen ännu en fristad. Yngst i den famijen var en flicka på 7 år, med en skottskada från förföljelsen. Denna lilla flicka var den som under den korta tid de varit i Sverige lärt sig svenska, och som blev familjens talesperson. Det vbar tydligt att hon skulle komma att gå långt.
Tiden gick, och de kunde söka upphållstillstånd och fick det. De bosatte sig i Eslöv, inlemmades i det svenska samhället, arbetade, gick i slolan, studerade och fick ansvarsfulla arbeten, en del blev så småningom aktiva i kommunalpolitiken. Den 7-åriga flickan växte, blev stor, gifte sig och bildade familj. Jag följde dem med intresse genom den information jag fick av värdpar nr 1 enligt ovan.
Så en dag ringde den lilla flicka som nu blivit stor, var gift och hade nu fått sitt andra barn, en flicka, liksom det första, och nu inbjöd hon oss till dophögtiden som hölls i Eslövs kyrka enligt assyrisk-orodox liturgi, med efterföljande fest. Och sedan dess har vänskapen pågått, och nu var vi alltså på väg till dopbarnets studentfest.
På vägen till Eslöv passerade vi den gård i min gamla församling som blev familjens andra tillflyktsort i församlingen, och dit är vi bjudna på studentfest denna vecka då barnbarnet till värdpar nr 2 tar studenten, och även henne har vi känt sedan dophögtiden (jag var hennes doppräst). Så det fanns osyliga band mellan dessa båda studenter fast de aldrig har träffat varandra, trådar av kristlig kärlek.
Jag förstod sedan varför prästen i Småland hade ringt just mig (vi kände inte varandra). Gud visste att det i min församling fanns två par som skulle ställa upp som värdar med alla risker det förde med sig. Detta är ett exempel på hur kristna människor kan visa kärlek, men också exempel på hur kristna människor från en annan tradition tar ansvar i sitt nya hemland och i sin tur visar kristlig kärlek.
