Svenska kyrkan och den politiska makten
Svenska kyrkan har inte sedan demokratin infördes haft så stor politisk makt som den har nu genom politiseringen av kyrkomötet.
För en del åt sedan nämnde jag på en konferens i Sigtuna tvåregementsläran. En närvarande metodistpräst fick sista ordet på konferensen: jaha, talar vi om tvåregemtsläran ha vi hamnat i rena medeltiden.
Medeltiden. Javisst. Det var ju då som kyrkoledarna tävlade med furstarna om att ha den politiska makten, det som reformationen motsatte sig.
Nu skall det sägas till metodistprästens fördel att han inte var sämre person än att han kunde ändra sig. Han blev riksdagsman, och när jag några år senare mötte honom sa han att nu hade han en annan uppfattninbg om tvåregementsläran.
Om tvåregementsläran tagits på allvar hade det märkliga uttalandet på kyrkomötet om Israel inte gjorts. I stället hade mötet i stället kunna uttala sig om äldreomsorgen i Sverige, sjukvården, skolan, stadsplanering och kritisera den politiska makten. Och kunna ändra på den strukturändring som har skett i kyrkan och som hotar att såra kyrkan djupt. Där det förr var gudsjänst i fem eller tio kyrkor hålls det nu gudstjänst endast i en, med följd att gudstjänstdeltagandet sjunkit och dopseden urholkats.
Tvåregementsläran säger nämligen att kyrkan skall förkunna evangelium och staten sköta det politiska. Men över båda regementena är det Gud som styr, och det är inte vattentäta skott emellan regementena. Staten skall garantera kyrkans frihet, och kyrkan skall i sin tur kritisera den världsliga makten när den fattar beslut som strider mot människovärdet eller sätter rätten ur spel.
Denna kritik kan kyrkan utöva på många sätt utan att utöva partipolitik. Kyrkan styr det andliga regementet genom kristen förkunnelse, diakoni, undervisning och själavård. Den kritiska gransknigen av det världsliga regementet sker genom socialetiken. Och denna kritik riktar sig först och främst mot de politiska makthavarna, och ibland även tjänstemännen, i det egna landet. Sedan kan kyrkan genom de internationella och ekumeniska organen utöva den kritiska granskningen även internationellt men utan partipolitiska förtecken, framförallt i länder där kyrkan bedriver mission och humanitär hjälpverksamhet.
