Småpåvarnas julafton
Omsorg eller maktdemonstration
Knappt hade nyheten kommit om en ny mutation av covid i Sydafrika förrän småpåvarna vaknade till liv. En vän som brukar underhålla på ett äldreboende en timnme i veckan fick veta att hon inte fick besöka boendet. I Bleking blev det besöksförbud på olika ställen.
Naturligtvis söker småpåvarna legitimera sina åtgärder med att säga att det är av omsorg om de gamla och sjuka. Men tidigare nedstängningar visar för det första att de inte gör någon nytta, och för det andra att de är skadliga för de berörda. Samtidigt som nedstängningar sker händer följande: en god vän har maximal hemtjänst, 10 ggr om dygnet, oftast med två eller tre hemntjänstbiträden i taget. Dessa är i den ålder att de kan röra sig fritt i Sverige och utomlands. Vilka risker innebär inte det?
Det visade sig ju också tidigare att det inte var genom besökare som de boende på hemmen smittades utan av personalen. Men genom att införa besöksförbud visar man att man gör något.
Men är det verkligen av omsorg man gör det, eller är det en maktdemonstration?
På 1980-90-talen gick filmen Gökboet på en Stockholmsbiograf minst tolv år. Det var en viktig film. Den visade livet på en mentalavdelning som styrdes av en auktoritr chef. Hon stoppade sådana tillställningar som patienterna såg fram emot och som skulle glädje dem. Hon sade att det var av omsorg om patienterna. Men tittarna genomskådade det och såg att det berodde på maktmissbruk. Småpåvarna inom äldreomsorg och sjukvård skulle behöva se den filmen nu för att upptäcka det maktmissbruk som nu åter har blivit aktuellt.
Att hålla rimligt avstånd till okända och att använda tvål och vatten är, och har alltid, varit viktigt.
Men att begränsa folks rättigheter för att de är gamla och sjuka är maktfullkomlighet.
