Gert Nilsson

Nationalekonomerna Assar Lindberck och Mats Persson har i Dagens Nyheter skrivit en artikekl där de redogör för konsekvenserna av det svenska invandringsmottagandet. De pekar på en rad problem som hör samman  med att invandringen till Sverige markant skiiljer sig från invandringen till andra länder. Detta, menar de, har skapat problem på snart sagt alla samhällsområden med segregation och arbetslöshet bland invandrare som följd. 

   Det är två "tunga" nationalekonomer som skrivit artikeln. Det de skriver är en rejäl uppgörelse med den svenska invandringspolitiken så som den bedrivits av både socialdemokratiska och borgerliga regeringar. 

   Det vore välgörande om samtliga politiska partier tog sig tid till att studera och sätta sig in i det som de båda nationalekonomerna skriver för att följderna av vikten av att stödja människor som befinner sig i FN:s flyktingläger. 

   Alltemellanåt kan vi läsa om hur myckete Sverige tjänar på invandringen. Lindbeck och Persson talar om hur mycket Sverige förlorar på den. För att en riktig politik i frågan skall kunna utformas fordras att politikerna lyssnar till vad professionen har att säga. Som det nu är föreligger risk för att det blir motsättningar mellan svenskar och invandrare när den ena gruppen spelas ut mot den andra i till exempel på bostadsmarknaden.

   Det finns en del människor som tycker att det är bra att Sverige skiljer sig från andra länder när det gäller migrationen. Lindbeck och Persson menar precis tvärtom.

Det här med mat blir alltmer problematiskt. Nu har det i olika tidningar beskrivits hur plågsamma slaktmetoderna är. Det är nu själva bedövningen av grisar som har belysts, Den använda metoden är mycket smärtsam för grisarna. Samtidigt har det aktualiserats att grisarnas väg mellan födelse och slakt är allt annat än djurvänlig. Och nte bara grisarnas väg. En man berättade att han som ung arbetade på ett kycklingslakteri, och efter det kan han inte äta kyckling.

   Att bli vegetarian löser inte problermet. Även jorden lider, växter utrotas, monokulturen förstör för framtiden. 

   Thomas av Aquino lär ha svarat på frågan om en kristen människas förhållande till djuren att en kristen människa behandlar sina djur väl. 

   Hur skall vi nå dit? Vi måste som konsumenter protestera mot såväl djurfabriker som slakterifabriker. 

När uppfödarna talar om djuren som köttdjur etc har de lämnat ett mänskligt sätt att betrakta djuren. De förvandlas från att vara levande varelser till att betraktas om råvaror. 

   Det finns uppfödare som föder upp djuren småskaligt och som låter slakta dem på gårdsslakterier där de behandlas skonsamt. En bojkott av storskaligheten skulle kunna gynna småskaligheten. Maten blir då kanske dyrare, men djuren skall väl inte med sitt lidandde betala för att vi skall få maten billigare? Dessutom äter vi svenskar betydligt mer kött än vi borde. 

   En sådan ändring går inte att genomföra på en dag. Men som konsumenter har vi rätt att kräva en förändring, och på sikt kan vi lyckas. 

   En gång talade man om att människan och hennes husdjur gjorde ett byte. Människan gav djuren mat och skydd mot väder och vind, och djuren fick som tack för detta så småningom bli till mat och kläder för människan. Nu hinner en del djur knappast födas förrän de slaktas. 

   En ändring av vårt förhållande till djuren är en nödvändighet - för djurens skull, men också för vår mänskliga värdighets skull.

På västkusten finns dete enligt tidningsuppgifter en självsvåldig kyrkoherde. Till personalvårdande insatser hör ofta att personalen får en julklapp. Så också i en församling på västkusten. Men de pengar som var tänka som julklappar till personalen har enligt tidningar förbrukats av kyrkoherden på ett som det synes självsvåldigt sätt. Kyrkoherden har enligt de nämnda uppgifterna skickats till en ny miljöorganisation som heter Extinction Rebellion. Om denna organisation finns ett och annat att säga. Enligt uppgif har en av rörelsens grundare relativiserat förintelsen och därför blivit beskylld för att vara antisemit. Bara detta påstående borde få varningsklockorna att ringa. 

   Visserligen sägs det att rörelsen tillämpar civil olydnad utan våld. Men om man genom demonstrationer stör trafiken eller på annat sätt hindrar människor i deras vardag kan det röra sig om 

handlingar som gör att gränsen mellan våld och icke-våld blir flytande. Hursomhelst ansåg polisen i England att demonstarionen ifråga krävde polisiärt ingripande.

   Men själva tillvägagångssättet då - kan inte julklappspengarna användas till att stödja ideella organisationer? Jovisst. Men det beslutet måste i så fall tas av dem för vilka pengarna var tänkta och inte skänkas bort av chefen över huvudet på de anställda.

   Dessutom: om personalen nu valde att skänka bort sina juklappspengar borde det vara till en organisation utan spektakulära inslag. Egentligen borde kyrkorådet kräva att kyrkoherden betalade tillbaka den summna han skänkt bort så att personalen fick vad som var ämnat åt den. Om kyrkoherde ville skänka pengar till organisationen var det fritt framn före honom, så länge det rörde sig om pengar från hans/hennes egen plånbok.