Kyrka i kris
Först en positiv motbild.
Skandinaviska Turistkyrkan i Playa del Inglés är en i högsta grad aktiv och levande gemenskap, Ledningen består av fem personer som alla arbetar utan lön på full tid, det vill säga så länge det behövs vilket kan innebära långt mer än fyrtiotimmars vecka. Till sin hjälp har teamet ett femton-tjugual frivilliga varav flera arbetar heltid, utan någon som helst lön. De medverkande kommer från kyrkor och frikyrkor i Sverige och Norge. De får alltså ingen ersättning, inte ens för de kostnader den har. Villigt och glatt ställer de upp i evangeliets tjänst.
Så till min egen församling . Sedan gammalt finns där en, som det tidigare hette, kyrkobrödrakår, numera församlingskår med cirka 50 medlemmar, varav ett trettiotal kommer på de församlingsaftnar som anordnas en gång i månaden.
Vi är nu tre styrelseledamöter som efter ett antal år har avsagt oss omval, nämligen ordförande/sekreterare, kassör och kaplan. Valberedningen har inte lyckats finna ersättare för oss. Vi har fört frågan upp till församlingsledningen men det verkar inte som om vi kan vänta hjälp därifrån . Om några veckor har v i årsmöte. Kan vi ändå inte fylla de lediga posterna måste vi påbörja nedläggning av denna verksamhet som betyder mycket för många. Vi har vädjat till församlingsledningen att utse någon av prästerna, diakonerna eller pedagogerna att tillfälligt leda verksamheten till dess att de finner nya styrelseledamöter men fått nej på vår förfrågan. De anställda medarbetarna kan inte få plats till fler uppgifter inom ramen för sina tjänster.
Nej, kanske det. Jag kommer emellertid att tänka på några ord av biskop Olle Nivenius, Han talade om prästernas arbetstid och sade: En präst arbetar femtio timmar i veckan, fyrtio timmar som han har betalt för och tio timmar frivilligt; vill prästen att församlingsmedlemmar skall arbeta frivilligt måste prästen också vara villig att göra det. Nåja, det var på den tiden och något vi såg som självklart. Församlingens angelägenheter gick före privata intressen.
Nu är arbetstiden 38,5 timmar. Präst- och diakonämbetena har förvandlats till vanliga yrken med reglerad arbetstid. Och så är man inte intresserad av frivilligt arbete utan menar att professionen är nog.Men så befinner också vår svenska kyrka sig i kris.
Skandinaviska Turistkyrkan i Playa del Inglés är en i högsta grad aktiv och levande gemenskap, Ledningen består av fem personer som alla arbetar utan lön på full tid, det vill säga så länge det behövs vilket kan innebära långt mer än fyrtiotimmars vecka. Till sin hjälp har teamet ett femton-tjugual frivilliga varav flera arbetar heltid, utan någon som helst lön. De medverkande kommer från kyrkor och frikyrkor i Sverige och Norge. De får alltså ingen ersättning, inte ens för de kostnader den har. Villigt och glatt ställer de upp i evangeliets tjänst.
Så till min egen församling . Sedan gammalt finns där en, som det tidigare hette, kyrkobrödrakår, numera församlingskår med cirka 50 medlemmar, varav ett trettiotal kommer på de församlingsaftnar som anordnas en gång i månaden.
Vi är nu tre styrelseledamöter som efter ett antal år har avsagt oss omval, nämligen ordförande/sekreterare, kassör och kaplan. Valberedningen har inte lyckats finna ersättare för oss. Vi har fört frågan upp till församlingsledningen men det verkar inte som om vi kan vänta hjälp därifrån . Om några veckor har v i årsmöte. Kan vi ändå inte fylla de lediga posterna måste vi påbörja nedläggning av denna verksamhet som betyder mycket för många. Vi har vädjat till församlingsledningen att utse någon av prästerna, diakonerna eller pedagogerna att tillfälligt leda verksamheten till dess att de finner nya styrelseledamöter men fått nej på vår förfrågan. De anställda medarbetarna kan inte få plats till fler uppgifter inom ramen för sina tjänster.
Nej, kanske det. Jag kommer emellertid att tänka på några ord av biskop Olle Nivenius, Han talade om prästernas arbetstid och sade: En präst arbetar femtio timmar i veckan, fyrtio timmar som han har betalt för och tio timmar frivilligt; vill prästen att församlingsmedlemmar skall arbeta frivilligt måste prästen också vara villig att göra det. Nåja, det var på den tiden och något vi såg som självklart. Församlingens angelägenheter gick före privata intressen.
Nu är arbetstiden 38,5 timmar. Präst- och diakonämbetena har förvandlats till vanliga yrken med reglerad arbetstid. Och så är man inte intresserad av frivilligt arbete utan menar att professionen är nog.Men så befinner också vår svenska kyrka sig i kris.
