Reflexioner kring ett kyrkblad
Härom dagern fick jag - och andra församlingsbor - en tidning från mon församling. till Tro heter tidningen oxhy omfattar 12 sidor. Tidningen är proffsigt gjord och innehåller en del av intresse. Två stora intervjuer dominerar tidningen, båda professionella. Den ena handlar om förre boxningsvärldsmästaren Armand Kranjc och den andra om Edvin Martinsson, känd bland annat som en engagerad församlingsmedlem som leder viktiga delar av församlingsverksamheten och dessutom av Lions Club utnämnts till årets medmänniska., Båda dessa personer är goda förebilder som lever ut sin kristna tro i handling. Armand är initiativtagare till Open House, ett försteg till Fryshuset. Edvin Martinsson berättar också om sin far och den gedigna evangelisk-lutherska tro som hans far hade och som även Edvin ansluter sig till. Däremot blir man frågandes till andra delar i tidningen. Namnet Jesus nämnas två (2) gånger på de tolv sidorna. Den ena gången av Armand Kranjc, som inte blygs att bekänna Jesusnamnet. Den andra gången är när en av prästerna svarar på en fråga om dopet. Där sägs att "I dopet lovar Jesus just att vara med alla dagar intill tidens slut" vilket sägs innebära att barnet får en osynlig kompis som följer det hela livet. Att Jesus nämns i samband med dopet är en positiv händelse, även om svaret inte får den betydelse det har i Kyrkoordningen. Församlingen har annars i sin doppastorat tagit avstånd från den dopsyn som kommer fram i Kyrkoordningen och lanserar sig egen allmänreligiösa syn att man "understryker individens medfödda eller naturliga hemhörighet hos Gud". Dopet sägs bekräfta denna hemhörighet snarare än att skapa den. Så långt kan alltså en församling komma från den biblisk-kristna synen utan att biskop och domkapitel reagerar. Å andra sidan var det väl länge sedan en biskop ingrep i frågor som gällde läran,
I tidningen finns också en betraktelse över Trefaldighetstiden och hur tron skall omsättas i praktiken Att det är frågan om tron på Jesus Kristus nämns inte. Det talas om Gud men inget nämns om att vi som kristna tror på den Gud som uppenbarar sig som Fader, Son och helig Ande.
Ungefär samtidigt fick jag också Svenska Lekmannaförbundets tidning. Också den en innehållsrik och välgjord tidning men buren av ett Kristuscentrerat budskap. En lekman hade skrivit betraktelsen som var fullödig och Kristuscentrerad. Många präster har här något att lära.
Detta att talet om Jesus är otydligt i många församlingar i Svenska kyrkan är ingen tillfällighet. Under en medarbetarsamling i en församling sade en av prästerna för några år sedan att det är bra att man inte talar så mycket om Jesus därför att Jesus exkluderar. Och det är klart: muslimer, judar, hinduer, buddister med flera tror inte på Jesus. Men vi är som kristna skyldiga att vittna om Jesus för alla människor och att inbjuda dem till tro på honom som Frälsare.
I tidningen finns också en betraktelse över Trefaldighetstiden och hur tron skall omsättas i praktiken Att det är frågan om tron på Jesus Kristus nämns inte. Det talas om Gud men inget nämns om att vi som kristna tror på den Gud som uppenbarar sig som Fader, Son och helig Ande.
Ungefär samtidigt fick jag också Svenska Lekmannaförbundets tidning. Också den en innehållsrik och välgjord tidning men buren av ett Kristuscentrerat budskap. En lekman hade skrivit betraktelsen som var fullödig och Kristuscentrerad. Många präster har här något att lära.
Detta att talet om Jesus är otydligt i många församlingar i Svenska kyrkan är ingen tillfällighet. Under en medarbetarsamling i en församling sade en av prästerna för några år sedan att det är bra att man inte talar så mycket om Jesus därför att Jesus exkluderar. Och det är klart: muslimer, judar, hinduer, buddister med flera tror inte på Jesus. Men vi är som kristna skyldiga att vittna om Jesus för alla människor och att inbjuda dem till tro på honom som Frälsare.
