Arbetsmiljæn i kyrkan
Jag træffade i morse en kvinna som varit anstælld i en svensk-kyrklig førsamling. Før 15 år sedan slutade hon, som hon menar på grund av mobbning. Hennes nørmaste kollega och i viss mån førman frøs ut henne, menade hon. Kyrkoherden, som var chef, sade sig inte kunna gæra något. Så slutade medarbetaren i fråga och søger sig ha mått dåligt i alla dessa femton år.
Vad skall man sæga om en sådan berættelse?
Kvinnan i fråga kan væl sægas vara en rættshaverist. Ær det sækert att hon mobbades? Var hon kompetent i sitt arbete?
Frågorna ær många. Men en fråga ær befogad: gjorde færsamlingen tillræckligt mycket før att læsa problemet eller nør det gællde att færklara fær henne varfør det blev som det blev? Erbjøds hon sjølavårdskontakt och/eller psykoterapi?
Frågorna ær många men pekar på ett problem: tar vi tillræckligt hand om de medarbetare som anses knepigan eller som ær svåra att samarbeta med?
Gert Nilsson, skrivet i Køpenhamn
Vad skall man sæga om en sådan berættelse?
Kvinnan i fråga kan væl sægas vara en rættshaverist. Ær det sækert att hon mobbades? Var hon kompetent i sitt arbete?
Frågorna ær många. Men en fråga ær befogad: gjorde færsamlingen tillræckligt mycket før att læsa problemet eller nør det gællde att færklara fær henne varfør det blev som det blev? Erbjøds hon sjølavårdskontakt och/eller psykoterapi?
Frågorna ær många men pekar på ett problem: tar vi tillræckligt hand om de medarbetare som anses knepigan eller som ær svåra att samarbeta med?
Gert Nilsson, skrivet i Køpenhamn
