Sjukvård kostar pengar
Att sjukvård kostar pengar torde varje sunt tänkande människa inse. Dock inte regionledningen i region Skåne. Nej, god sjukvård handlar inte om pengar, hävdar ledande politiker. Därmed talar de mot bättre vetande.
Lilla Ystads lasarett är ålagt att spara 50 miljoner kronor. Handlar det inte om pengar? För att kunna lyda denna order tvingas sjukhusledningen att minska personalen, minska antalet vårdplatser samt stänga stroke- och rehabiliteringsavdelningen. Detta medför att ett stort antal människor kommer att drabbas negativt av besparingskraven.
Politikerna ljuger alltså när de säger att det inte handlar om pengar.
Ironiskt nog tillhör många av de drabbade liksom många av kritikerna till regionens sjukvårdspolitik till den skara som röstade fram den sittande majoriteten. Det kvittar således inte hur man röstar. Ibland får man rucka på ideologin när man ser hur den politiska majoriteten i lönndom tänker genomföra beslut som drabbar människor negativt. Även om regionmajoriteten inte sade det rent ut, så låg det i sakens natur, att den tänkte försämra sjukvården - för att spara pengar.
Regionledningen har också anställt en ny lekledare, förlåt, regiondirektör. Han ser nu regionens sjukvård som ett experimentfält där han kan leka med sina rationaliseringsidéer. Det kusliga är att han av sin arbetsgivare fått fritt spelrum för denna lek. Han kan därför inte avkrävas politiskt ansvar för sina experiment. Att genomföra sådana förändringar som han planerar göra hade för ett par årtionden sedan kräva politiska beslut. Nu får han agera efter eget gottfinnande. Hur flat får en politisk ledning bli?
Gert Nilsson.
Lilla Ystads lasarett är ålagt att spara 50 miljoner kronor. Handlar det inte om pengar? För att kunna lyda denna order tvingas sjukhusledningen att minska personalen, minska antalet vårdplatser samt stänga stroke- och rehabiliteringsavdelningen. Detta medför att ett stort antal människor kommer att drabbas negativt av besparingskraven.
Politikerna ljuger alltså när de säger att det inte handlar om pengar.
Ironiskt nog tillhör många av de drabbade liksom många av kritikerna till regionens sjukvårdspolitik till den skara som röstade fram den sittande majoriteten. Det kvittar således inte hur man röstar. Ibland får man rucka på ideologin när man ser hur den politiska majoriteten i lönndom tänker genomföra beslut som drabbar människor negativt. Även om regionmajoriteten inte sade det rent ut, så låg det i sakens natur, att den tänkte försämra sjukvården - för att spara pengar.
Regionledningen har också anställt en ny lekledare, förlåt, regiondirektör. Han ser nu regionens sjukvård som ett experimentfält där han kan leka med sina rationaliseringsidéer. Det kusliga är att han av sin arbetsgivare fått fritt spelrum för denna lek. Han kan därför inte avkrävas politiskt ansvar för sina experiment. Att genomföra sådana förändringar som han planerar göra hade för ett par årtionden sedan kräva politiska beslut. Nu får han agera efter eget gottfinnande. Hur flat får en politisk ledning bli?
Gert Nilsson.
