Norge 22 juli
GUD, VAR FANNS DU?
Gud, var fanns du när en förvirrad hjärna
kunde sprida hatets budskap
till människor i hela världen?
Gud, var fanns du, när en människa
med förvriden verklighetsuppfattning
kunde begå fruktansvärda brott?
Gud, var fanns du när hatet slog över i massmord
och gärningsmannen kunde tolka sin handling
som en tjänst åt sitt fosterland?
Gud, du fanns ju hela tiden i vår mitt
i de människor som står på det godas sida
och som stöttar de sörjande som drabbats.
Gud, du fanns ju med alla de människor
som samlades med blommor och ljus
för att minnas de många offren.
Gud, du fanns ju i de ord till tröst och stöd
som förkunnades i domkyrkan
och som gav hopp mitt i tragedin.
Gud, du finns ju vid vår sida hela tiden.
Hjälp oss att leva i din kärlek,
den kärlek som övervinner allt.
Gud, var fanns du när en förvirrad hjärna
kunde sprida hatets budskap
till människor i hela världen?
Gud, var fanns du, när en människa
med förvriden verklighetsuppfattning
kunde begå fruktansvärda brott?
Gud, var fanns du när hatet slog över i massmord
och gärningsmannen kunde tolka sin handling
som en tjänst åt sitt fosterland?
Gud, du fanns ju hela tiden i vår mitt
i de människor som står på det godas sida
och som stöttar de sörjande som drabbats.
Gud, du fanns ju med alla de människor
som samlades med blommor och ljus
för att minnas de många offren.
Gud, du fanns ju i de ord till tröst och stöd
som förkunnades i domkyrkan
och som gav hopp mitt i tragedin.
Gud, du finns ju vid vår sida hela tiden.
Hjälp oss att leva i din kärlek,
den kärlek som övervinner allt.
Den enskildes ansvar för människor i fara och nöd
Jag blivit ombedd att reflerktera över den enskildes ansvar gentemot människor som på ett eller annat sätt befinner sig i en nödsituation. Ett av landets poltiska partier har krävt att detta ansvar borde lagfästas. Jag tror att det skulle vara mycket olyckligt om så skedde. Det är bara den enskilde som kan välja att ingripa i något där hans eget liv eller hälsa är i fara. Ett tragiskt exempel på detta fick vi i Veberöd Midsommarafton när en ung man sökte gå emellan nägra människor som var involverade i ett häftigt slagsmål. Den som har följt pressen vet att det slutade illa. Den unge mannen som skulle avstyra bråket blev själv så svårt skadad att han senare avled. Vi har också kunnat läsa om drunkningsolyckor, där den som försökte rädda den drunknande själv fallit offer för drunkningsdöden.
Eftersom det bara är den enskilde som kan väga riskerna mot möjligheten att kunna rädda en person som befinner sig i fara kan detta aldrig bli ett fall för juridiken, endast för moralen. Dvs det är bara jag själv som kan avgöra om jag är beredd att ta en viss risk för att rädda en annan människas liv, t.ex. att springa ut på järnvägsövergången när en person har fallit omkull där och tåget närmar sig i full fart, och dra undan personen som fallit. Skulle vi göra en sådan gärning under hot om straff skulle vi kanske rädas straffet så mycket att vi inte brydde oss om att kalkylera med risken.
Men samtidigt är det många situationer där det är en moralisk plikt för oss att ingripa, t.ex. om någon behöver akut sjukhusvård eller om någon riskerar att förblöda. Likaså om någon håller på att svälta ihjäl.
Svaret på frågan är att vi måste överväga från fall till fall om och i vad mån vi skall ingripa. Kan vi göra det utan fara för vårt eget liv är det vår moraliska plikt att ingripa. Sedan kan vi naturligtvis, rent teoretiskt, diskutera i vad mån vi är beredda att offra vårt liv för att någon annan skall överleva eller räddas, till exempel i en krigssituation eller när någon har tagit gisslan.
Det egna omdömet och det egna samvetet får vara vägledande i dessa frågor, och för att hålla frågeställningen vid liv kan det vara bra att föra en ständig diskussion om dessa frågor i de kretsar där vi rör oss i det dagliga livet.
Eftersom det bara är den enskilde som kan väga riskerna mot möjligheten att kunna rädda en person som befinner sig i fara kan detta aldrig bli ett fall för juridiken, endast för moralen. Dvs det är bara jag själv som kan avgöra om jag är beredd att ta en viss risk för att rädda en annan människas liv, t.ex. att springa ut på järnvägsövergången när en person har fallit omkull där och tåget närmar sig i full fart, och dra undan personen som fallit. Skulle vi göra en sådan gärning under hot om straff skulle vi kanske rädas straffet så mycket att vi inte brydde oss om att kalkylera med risken.
Men samtidigt är det många situationer där det är en moralisk plikt för oss att ingripa, t.ex. om någon behöver akut sjukhusvård eller om någon riskerar att förblöda. Likaså om någon håller på att svälta ihjäl.
Svaret på frågan är att vi måste överväga från fall till fall om och i vad mån vi skall ingripa. Kan vi göra det utan fara för vårt eget liv är det vår moraliska plikt att ingripa. Sedan kan vi naturligtvis, rent teoretiskt, diskutera i vad mån vi är beredda att offra vårt liv för att någon annan skall överleva eller räddas, till exempel i en krigssituation eller när någon har tagit gisslan.
Det egna omdömet och det egna samvetet får vara vägledande i dessa frågor, och för att hålla frågeställningen vid liv kan det vara bra att föra en ständig diskussion om dessa frågor i de kretsar där vi rör oss i det dagliga livet.
