Gert Nilsson

Min kommun, Ystad, bestämde genom kommunfullmäktige härom dagen att bygga en arena till en beräknad kostnad av 500 miljoner och till en årlig kostnad av 30-40 miljoner. Alla siffror är preliminära, men erfarenheten visar att kostnaderna som regel kommer att bli betydligt högre än de siffror som anges när man fattar beslut.
Man skall då ha en idrottshall där man kan ha handboll i elitserien och ett äventyrsbad. Det finns redan en sporthall som uppfyller kraven för elittävlingar, men underhållet är eftersatt. Det finns också ett badhus med en utmärkt simhall med möjlighet till både tävlingar och rekreation, men också där är underhållet eftersatt.
   Nu hör till saken att Ystad har stor brist på särskilda boenden för äldre människor som behöver vård, och av besparingsskäl kommer man att avskeda cirka fyrtion personer på gymnasiet, de flesta lärare. En person som arbetar på ett av kommunens boende berättade, att personalen där ständigt får höra att det är besparingskrav eftersom det är brist på pengar.
   Det är väl ingen som missunnar idrottsmännen möjligheter till träning och tävling, men frågan är om idrotten får kosta hur myckt som helst. Enligt min mening borde först de basala behoven tillgodoses i kommunen innan man beslutar om mastodontbyggnader i minst halvmiljardklassen.
   Nu är detta inte ett problem endast för Ystad. På flera platser har man byggt dyrbara arenor som man sedan måste underhålla och driva.
   Tanken går osökt till den tid när det uppfanns många nya och bra maskiner för jordbruket. Innehavar av små och medeltora jordbruk kom då på den geniala tanken att gå samman om inköp av dessa dyra maskiner. Skulle då inte några kommuner gå samman om dyra idrottsanläggningar?
   Politiker som driver igenom byggen av idrottshallar och simhallar blir ihågkomna som framsynta personer. Varför anses det inte lika framsynt att se till att det byggs bostäder för äldre och sjuka, och att lärartätheten bevaras även i tider då man behöver spara?
   Den danske teologen och filosofen K E Lögstrup har bland annat skrivt, att om ekonomi och miljö står emot varandra är det alltid ekonomin som avgår med segern. Överfört till det jag här skriver gäller att om idrott och människovård stor mot varandra är det alltid idrotten som vinner.
Gert Nilsson

Så har vi nu åter fått fira en Julhelg i fredens och fridens tecken. Inte alla har fått ha den förmånen. Men hos oss, i vårt land och i våra församlingar, har vi på nytt fått höra det gamla Julevangeliet och de andra texterna som hör Julen till. Och som en vän och kollega som deltog i en av gudstjänsterna jag ledde sade: fastän man har hört texterna så många gånger och kanske kan dem utantill, är det ständigt något nytt man upptäcker när man läser och hör dem.
   Och så är det. Evangeliet är tidlöst. Men det kommer till oss i tiden, mitt in i vår verklighet kommer det. Och när det kommer är det inte i första hand för att skapa stämning utan för att riktigt röra vid oss eftersom det angår oss. Så blir det verkligt för oss som hände en gång för längesedan. Vi blir samtida med herdarna på marken och de vise männen.
   Men det är viktigt att fastså, att det som vi läser om i evangelierna verkligen har hänt. Tron bygger inte på känslor och upplevelser utan på den sanning som kommer till uttryck i Bibelns budskap.
   Och här finns skärningspunkten mellan ett äkta evangelium och ett förfalskat. Det är många som omtolkar evangeliets händelser och gör dem till subjektiva upplevelser för den enskilde personen. Men en sådan tro håller inte att leva på och än mindre att dö på.
   "Och det hände sig vid den tiden..." Julevangeliet går rakt på sak. Det som berättas i evangeliet har hänt, och det gäller oss och våra liv.
   God fortsättning på det nya året och må vi låta Julens, Nyårets och Trettondedagens händelser genomsyra vår tro och prägla våra liv.
Gert Nilsson