Gert Nilsson

Medierna brukar ju utmåla ett danskt och ett svenskt politiskt parti som flyktingfientligt. Jag undrar varför. Kan det bero på att man vill rikta stråklastarljuset från den flyktingfientlighet som är inbyggd i själva det svenska systemet? Det är ju tyvärr så, att myndigheterna i Sverige avvisar dödssjuka människor till en oviss framtid i de länder de kommer ifrån, ibland utan att någon anhörig finns kvar - de anhöriga finns redan i Sverige och är etablerade här.
   Vidare utvisar Sverige människor till länder där flyktingarna, som varit kritiska till den egna regimen, riskerar att fängslas och dödas. Nu senast är det en kongolesisk pastor, som varit i Sverige åtta år, och som riskerar att dömas till döden i Kongo. Nu inställdes visserligen utvisningen härom dagen eftersom planet som svenska myndigheter hyrt inte fick landningstillstånd, men det verkar som om respiten endast är tillfällig. Dessutom är pastorn i fängsligt förvar och tillåts inte att ta farväl av sin familj.
   Så vem är det som är flyktingfientlig - det parti som företrädare för de etablerade partierna inte vill ta i med tång, eller den politik som dessa partier, i regeringsställning och opposition, företräder och som ligger till grund för en inhuman lagstiftning?

Högt uppe på berget,
550 meter över havet
ligger resterna av en borg,
morernas sista fäste.
Där stred de för sin sak
för många hundra år sedan.
Men mörkrets makter
på ljusets topp
blev en motsägelse som ej höll.
Borgen föll,
och bland ruinerna finns nu en kyrkogård för
den lilla byns invånare.
En Via dolorosavandring
på bergets topp
med andaktsfulla tavlor
visar Frälsarens väg till korset,
och på platån nedanför en kyrka
som vittnar om segern på korset.
Så står i dag morernas sista fäste
som ett tecken på livets seger över döden.
Uppe på kyrkogården väntar de avsomnade
på de dödas uppståndelse
och ett liv i Kristi gemenskap.
Uppe på bergets topp
ringer en klocka fred.

De höga bergen,
de väldiga dalsänkorna,
den storslagna naturen
stämmer till förundran och glädje.
Högst uppe på ett av bergen
en fyr som vägleder sjöfarande
och sätter människors fantasi i rörelse.
En slingrig stig leder upp till toppen
och bredvud stigen bråddjup.
Uppmärksamheet krävs av vandraren: 
skyddsräcke saknas.
Tystnaden på berget,
havet nedanför, något upprört,
färgrika växter som gläder själ och ögon -
allt stämmer till tacksamhet.
Tänk att få vandra i berget,
att få glädjas över skapelsens under, 
vilken ofattbar nåd!

När jag i mitten av januari höll min avskedsgudstjänst i Mariakyrkan i Ystad kom en ung man fram till mig efter gudstjänsten för ett samtal. Han berättade att han var muslim men ville bli kristen. Eftersom jag skulle sluta i församlingen och inte var säker på att jag skulle kunna följa upp med undervisning lät jag en kollega ta över uppdraget. Några månader senare frågade jag min kollega hur det hade gått, och han berättade då att mannen ifråga nu var döpt och kristen. Det var ett modigt beslut mannen tog, men förmodligen hade han funnit att Kristus har något att ge som ingen annan kan ge. Som kristna har vi skyldighet att vittna om vår tro, och även muslimerna har rätt att få höra evangeliet om Jesus Kristus.
   Det finns annars en hel del i Svenska kyrkan som menar att muslimerna skall få ha sin tro i fred och att de blir saliga på den, ja, till och med att vi skall ta in imamer i våra gudstjänster för att visa vår samhörighet. Så har för övrigt redan skett i en del kyrkor, inte minst i samband med radiogudstjänster och senast vis riksmötets öppnande i Stockholms domkyrka.
   Aposteln Paulus verkade i en miljö där kristna tankar mötte innehållet i andra religioner. För Paulus var det klart att evangeliet skulle förkunnas för alla, och att de kristna församlingarna inte skulle beblanda sig med de andra religionerna.
   Det är en farlig väg Svenska kyrkan slår in på när man där tycks mena att vi inte skall missionera bland muslimer och att vi till och med skall fira gudstjänster tillsammans med dem.
   En helt annan sak är att vi i sociala och samhälleliga frågor skall kunna samarbeta med alla människor av god vilja, oberoende av tro och religion, alltså på det helt världsliga planet.
   Men för religionsblandning och synkretism, bevare oss milde Herre Gud.
Gert Nilsson