Advent
Så är vi nu inne i Adventstiden, denna välsignade tid när vi förbereder oss för att fira Jul och åter i tron får gå med herdarna till Betlehem för att ge Jesusbarnet vår hyllning och tillsammans med herdarna lyssna till änglakören och till ängelns ord när han talar om den stora glädjen som Gud vill ge till alla människor.
Men det är många som vill hoppa öveer Adventstiden och gå direkt till Jul. I förra veckan nämnde jag för en person att i fjor, just till Första Advent, kom snöovädret som lamslog stora delar av södra Skåne. Ja, svarade den personen, snöstormen kom till julskyltningssöndagen. Det som för mig var Första Advent var för honom julskyltningssöndagen!
Förr höll man på traditionen med Adventsfasta. Mellan andra söndagen i Advent och Julnatten åt man spartanskt och genom bön och bot förberedde man sig på att ta emot Julens glada budskap. Detta perspektiv finns kvar i kyrkans liturgiska dräkt där man just under denna tid har lila som färg, fastans och botens färg.
Under min praktisk-teologiska utbildning som ledde fram till prästvigningen fick vi vid våra predikoövningar lära oss att låta Advent vara Advent och låta Jul vara Jul. Advent varar fram till Jul, och då, men först då skall julpsalmerna sjungas och jultexterna läsas.
Men kan vi undvika en sammanblandning nu? Åtminstone fram till 1960-talet hölls julfesterna ofta mellan Jul och Knut. Nu hålls de flesta julfester före Jul. Själv skall jag medverka i ett par sammanhang då det blir svårt att undvika att tala om julbudskapet fastän det är Advent. Men å andra sidan är det ju som jag ofta har sagt, att Betlehem är här och nu.
Dock: kyrkoåret med dess olika sön- och helgdagar och högtider är något vi skall vara rädda om. Det är en utmärkt ordning för att vi under ett kyrkoår skall få hjälp att tro på Jesus och följa honom som vår Frälsare och Herre.
Gert Nilsson
Men det är många som vill hoppa öveer Adventstiden och gå direkt till Jul. I förra veckan nämnde jag för en person att i fjor, just till Första Advent, kom snöovädret som lamslog stora delar av södra Skåne. Ja, svarade den personen, snöstormen kom till julskyltningssöndagen. Det som för mig var Första Advent var för honom julskyltningssöndagen!
Förr höll man på traditionen med Adventsfasta. Mellan andra söndagen i Advent och Julnatten åt man spartanskt och genom bön och bot förberedde man sig på att ta emot Julens glada budskap. Detta perspektiv finns kvar i kyrkans liturgiska dräkt där man just under denna tid har lila som färg, fastans och botens färg.
Under min praktisk-teologiska utbildning som ledde fram till prästvigningen fick vi vid våra predikoövningar lära oss att låta Advent vara Advent och låta Jul vara Jul. Advent varar fram till Jul, och då, men först då skall julpsalmerna sjungas och jultexterna läsas.
Men kan vi undvika en sammanblandning nu? Åtminstone fram till 1960-talet hölls julfesterna ofta mellan Jul och Knut. Nu hålls de flesta julfester före Jul. Själv skall jag medverka i ett par sammanhang då det blir svårt att undvika att tala om julbudskapet fastän det är Advent. Men å andra sidan är det ju som jag ofta har sagt, att Betlehem är här och nu.
Dock: kyrkoåret med dess olika sön- och helgdagar och högtider är något vi skall vara rädda om. Det är en utmärkt ordning för att vi under ett kyrkoår skall få hjälp att tro på Jesus och följa honom som vår Frälsare och Herre.
Gert Nilsson
Antisemitism i Malmö
I ett par uppmärksammade artiklar, en i Världen i dag och en i Sydsvenskan, har redogjorts för de trakasserier som judar i Malmö ständigt utsätts för. Rabbinen, som genom sitt sätt att klä sig, lätt känns igen har berättat, att det knappast är med glädje han går vägen mellan bostaden och synagogan eftersom han ständigt trakasseras. Sydsvenskan berättar att synagogans gudstjänstbesökare ständigt utsätts för trakasserier av männsiskor som då befinner sig i synagogans närhet.
Detta är givetvis helt oacceptabelt. Varje människa skall fritt få utöva sin religion och sin kultur. Och givetvis får ingenhänsyftning till ras och nationalitet utgöra grund för hat och trakasserier. Finns det för övrigt fler mänskliga raser än människorasen?
På samma sida i Sydsvenska som man kan läsa om trakasserierna av judar finns också en notis, som berättar att en skrift som är negativ till Israel har tryckts på SIDAS bekostnad, alltså på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Detta är givetvis helt oacceptabelt och bidrar inte till att minska föröljelserna av judar. En människa med antisemitiska värderingar skiljer inte alltid mellan Israel som stat och judar. Men inte heller staten Israel bör kritiseras i en föreningsskrift som bekostas av staten. Utrikespolitik, som bekostas av staten, bör bedrivas av regeringen och Utrikesdepartementet. Väl kan till exempel hjälporganisationer ha fog för sin kritik av länder som kränker mänskliga rättigheter, låter korruptionen härja etc., men det är en helt annan sak.
Rabbinen säger, i artikeln i Världen i dag, i klartext varifrån trakasserierna kommer. Endast i undantagsfall kommer de från ursprungliga svenskar.
Svenska kyrkan har ibland stått upp och försvarat muslimerna när de har utsatts för kritik. Nu väntar jag krafttag från kyrkoledningarna på alla nivåer för att stoppa förföljelse och trakasserier av judar såväl i Malmö som i Sverige i övrigt. Vår kristna historia, från vår tideräknings början och bakåt i tiden, delar vi ju med det judiska folket.
Låt oss hjälpas åt att stoppa all förföljelse av oliktänkande, väl medvetna om att kristna förföljs och dödas på många håll i världen - för närvarande dödas omkring 100.000 kristna årligen för sin tros skull. Detta tragiska faktum bör bli en utmaning till oss att slå vakt om och skydda våra medmänniskor, oberoende av deras ras, tro och kultur.
Gert Nilsson
Detta är givetvis helt oacceptabelt. Varje människa skall fritt få utöva sin religion och sin kultur. Och givetvis får ingenhänsyftning till ras och nationalitet utgöra grund för hat och trakasserier. Finns det för övrigt fler mänskliga raser än människorasen?
På samma sida i Sydsvenska som man kan läsa om trakasserierna av judar finns också en notis, som berättar att en skrift som är negativ till Israel har tryckts på SIDAS bekostnad, alltså på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Detta är givetvis helt oacceptabelt och bidrar inte till att minska föröljelserna av judar. En människa med antisemitiska värderingar skiljer inte alltid mellan Israel som stat och judar. Men inte heller staten Israel bör kritiseras i en föreningsskrift som bekostas av staten. Utrikespolitik, som bekostas av staten, bör bedrivas av regeringen och Utrikesdepartementet. Väl kan till exempel hjälporganisationer ha fog för sin kritik av länder som kränker mänskliga rättigheter, låter korruptionen härja etc., men det är en helt annan sak.
Rabbinen säger, i artikeln i Världen i dag, i klartext varifrån trakasserierna kommer. Endast i undantagsfall kommer de från ursprungliga svenskar.
Svenska kyrkan har ibland stått upp och försvarat muslimerna när de har utsatts för kritik. Nu väntar jag krafttag från kyrkoledningarna på alla nivåer för att stoppa förföljelse och trakasserier av judar såväl i Malmö som i Sverige i övrigt. Vår kristna historia, från vår tideräknings början och bakåt i tiden, delar vi ju med det judiska folket.
Låt oss hjälpas åt att stoppa all förföljelse av oliktänkande, väl medvetna om att kristna förföljs och dödas på många håll i världen - för närvarande dödas omkring 100.000 kristna årligen för sin tros skull. Detta tragiska faktum bör bli en utmaning till oss att slå vakt om och skydda våra medmänniskor, oberoende av deras ras, tro och kultur.
Gert Nilsson
JoJo kort i kyrkan?
En person i Lund propagerar för att man skall slopa avgiften till Svenska kyrkan och ersätta den med ett kort likt det JoJo-kort som Skånetrafiken använder. Man sätter in pengar på kortet och drar det i en kortläsare när man till exempel besöker en gudstjänst. Förslagsställaren tänker sig att ett gudstjänstbesök skall kosta ungefär som en konserbiljett, vilket ju bör betyda en summa mellan 400 och 1000 kronor.
Tanken är att man skallb betala i proportion med vad man utnyttjar av kyrkans tjänster. Förslaget är inte nytt.
Men det innehåller ett felslut. Det förvandlar kyrkobesökarna till brukare i stället för deltagare. Dessutom är det ju så, att kyrkan bedriver verksamhet långt utöver den som riktar sig enbart till medlemmarna, till exempel diakoni. Den som är i behov av kyrkans diakoni har i regel inget plastkort hon eller han kan betala med. Diakonal hjälp är i stället en insats kyrkomedlemmarna gör i kärlek och av kärlek.
Nu kan man mycket väl tänka sig att en församling finansieras helt på frivillig väg, utan någon fast medlemsavgift. Så sker ju inom våra så kallade frikyrkor. Kanske blir det så också för Svenska kyrkan i framtiden. Men då måste vi skära ner verksamheten betydligt, avskeda en stor del av den professionella personal som i dag är anställd och i stället lita till frivilliga medarbetare i mycket stor utsträckning. Jag undrar om mannen i Lund som vill införa JoJo-kort är villig att ställa upp som frivilligarbetare i sin församling.
Svenska kyrkan har ju också statens uppdrag att vara rikstäckande i sin verksamhet. Och dessutom underhålla ett antal kyrkor som på grund av omflyttningar av befolkningen inte längre behövs. Staten är dock inte villig att betala vad detta kostar. Alltså blir även detta en utmaning för medlemmarna i Svenska kyrkan.
Det system som mannan i Lund föreslår är djupt egoistiskt. Vilket betalningssätt vi än kommer att ha i framtiden är det viktigt att medlemmarna solidariskt svarar för församlingens kostnader - givet att de får vara med och bestämma över verksamheten i demokratisk ordning och med respekt för kyrkans andliga uppdrag.
Gert Nilsson
Tanken är att man skallb betala i proportion med vad man utnyttjar av kyrkans tjänster. Förslaget är inte nytt.
Men det innehåller ett felslut. Det förvandlar kyrkobesökarna till brukare i stället för deltagare. Dessutom är det ju så, att kyrkan bedriver verksamhet långt utöver den som riktar sig enbart till medlemmarna, till exempel diakoni. Den som är i behov av kyrkans diakoni har i regel inget plastkort hon eller han kan betala med. Diakonal hjälp är i stället en insats kyrkomedlemmarna gör i kärlek och av kärlek.
Nu kan man mycket väl tänka sig att en församling finansieras helt på frivillig väg, utan någon fast medlemsavgift. Så sker ju inom våra så kallade frikyrkor. Kanske blir det så också för Svenska kyrkan i framtiden. Men då måste vi skära ner verksamheten betydligt, avskeda en stor del av den professionella personal som i dag är anställd och i stället lita till frivilliga medarbetare i mycket stor utsträckning. Jag undrar om mannen i Lund som vill införa JoJo-kort är villig att ställa upp som frivilligarbetare i sin församling.
Svenska kyrkan har ju också statens uppdrag att vara rikstäckande i sin verksamhet. Och dessutom underhålla ett antal kyrkor som på grund av omflyttningar av befolkningen inte längre behövs. Staten är dock inte villig att betala vad detta kostar. Alltså blir även detta en utmaning för medlemmarna i Svenska kyrkan.
Det system som mannan i Lund föreslår är djupt egoistiskt. Vilket betalningssätt vi än kommer att ha i framtiden är det viktigt att medlemmarna solidariskt svarar för församlingens kostnader - givet att de får vara med och bestämma över verksamheten i demokratisk ordning och med respekt för kyrkans andliga uppdrag.
Gert Nilsson
