Gert Nilsson

För en tid sedan hörde jag en föredragning av två av hemtjänstens företrädare i min kommun, Ystad. Allt man gjorde målades upp i rosenrött. Men hur är det, sade jag, måste människor inte vara halvdöda för att få plats på något av kommunens boenden? O nej, blev svaret.
   Jag vet inte om tjänstemannen som svarade ljög medvetet eller om lögnen har blivit en del av hennes vardag. Faktum är att en gammal man, som dog härom dagen, länge har önskat komma in på ett boende. Ensam, sjuk och i behov av vård har han inte haft det lätt. Och när han nu, när han var nästan halvdöd, bad han om att få en plats på ett boende. Men nej. I stället skulle hemtjänsten titta till honom flera gånger om dagen. Så blev han då nästan död och kom på lasarettet. Där fick han, de sista dagarna han levde, god vård.
   Nu är den gamle mannen död. Kommunen slapp att ordna ett boende för honom. Politikerna kan i lugn och ro fortsätta att planera den alltför dyra sportarenan som de har beslutat bygga och behöver inte låte sig besväras av gamla människor som behöver vård.
   Jag vet inte om tjänstemännen menar sig verkställa politikernas beslut, bara. De skall ju göra det. Men om resurserna inte räcker till borde det vara deras skyldighet att ha civilkurage nog att säga ifrån i stället för att visa makt mot de hjälpsökande.
Gert Nilsson