Bibeln och etiken
Bibeln är boken om Guds frälsande gärningar. Den börjar med skapelsen coh slutar med målet: himlen och det eviga livet. Kärnan i Bibeln är berättelsen om Jesus Kristus.
Om moralen är Nya testamentet entydigt: hur god moral vi än har kan vi aldrig bli frälsta genom den. Gud behöver inte vår goda moral - men våra medmänniskor gör det.
Vi är skapade av Gud, och i skapelsen har Gud gett oss en företällning om hur vi skall leva för att följa Guds vilja och för att livet på jorden skall bli drägligt. Vi vet av oss själva vad som krävs av oss utan att behöva läsa det i Bibeln. Bibeln säger ingenting om etiken som vi inte redan vet genom det faktum att vi är människor, skapade av Gud, även om den tydliggör det. Inga heliga Skrifter eller religiösa uppenbarelser behövs för att lära oss etik. Etiken är allmänmänsklig och utvecklas i samspel med andra.
Syndafallet har problematiserat tillvaron för oss, och vi handlar inte så som vi skulle göra. Vi vet hur vi borde handla, men vi gör på annat sätt. "Ty här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt", skaldar Lina Sandell. Genom att läsa Bibeln, och framför allt berättelsen om Jesus Kristus, ser vi hur vi borde leva - och hur vi faktiskt lever. När vi läser Bibeln, i ljuset av Kristus, avslöjas vi. "Från Frälsaren på korsets stam ljus faller på min dräkt, då träder syndens fläckar fram..."som Kempe Gleerup skriver i sången. Bibeln blir en spegel som visar oss hur vi borde leva och hur vi faktiskt lever.
Men Bibeln fungerar också som en kompass, den anger en riktning för vårt liv. Tydligast ser vi denna riktning i berättelsen om Jesus, en riktning som talar om barmhärtighet, kärlek, medmänsklighet.
Kommer då inte Jesus med nya bud som kärleksbudet, och budet om kärlek till fienden? Egentligen inte; också de buden finns inskrivna i vårt inre. Men Jesus radikaliserar den naturliga lagen, som vi har inom oss. Kravet blir radikalt.
Ett liv i tro på Kristus förutsätter ett visst leverne - för att vi skall kunna bli kvar på vägen och för att andra skall få hjälp att gå den vägen. Det radikala kravet blir då tydligt: ett fullkomligt liv. Samtidigt ser vi att vi inte klarar det. Då finns den radikala kärleken där, kärleken som gick i döden för att vinna oss för livet, kärleken som sänder oss ut bland smärtorna och nöden, och dit kan vi våga gå därför att Jesus Kristus har gett ut sig för oss genom sin död och uppståndelse.
Ytterst handlar den kristna tron inte om krav utan om den nåd som bär oss när vi kommer till korta med moralen. Som Elis Malmeström uttrycker det i psalmen: "Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet".
Gert Nilsson
Om moralen är Nya testamentet entydigt: hur god moral vi än har kan vi aldrig bli frälsta genom den. Gud behöver inte vår goda moral - men våra medmänniskor gör det.
Vi är skapade av Gud, och i skapelsen har Gud gett oss en företällning om hur vi skall leva för att följa Guds vilja och för att livet på jorden skall bli drägligt. Vi vet av oss själva vad som krävs av oss utan att behöva läsa det i Bibeln. Bibeln säger ingenting om etiken som vi inte redan vet genom det faktum att vi är människor, skapade av Gud, även om den tydliggör det. Inga heliga Skrifter eller religiösa uppenbarelser behövs för att lära oss etik. Etiken är allmänmänsklig och utvecklas i samspel med andra.
Syndafallet har problematiserat tillvaron för oss, och vi handlar inte så som vi skulle göra. Vi vet hur vi borde handla, men vi gör på annat sätt. "Ty här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt", skaldar Lina Sandell. Genom att läsa Bibeln, och framför allt berättelsen om Jesus Kristus, ser vi hur vi borde leva - och hur vi faktiskt lever. När vi läser Bibeln, i ljuset av Kristus, avslöjas vi. "Från Frälsaren på korsets stam ljus faller på min dräkt, då träder syndens fläckar fram..."som Kempe Gleerup skriver i sången. Bibeln blir en spegel som visar oss hur vi borde leva och hur vi faktiskt lever.
Men Bibeln fungerar också som en kompass, den anger en riktning för vårt liv. Tydligast ser vi denna riktning i berättelsen om Jesus, en riktning som talar om barmhärtighet, kärlek, medmänsklighet.
Kommer då inte Jesus med nya bud som kärleksbudet, och budet om kärlek till fienden? Egentligen inte; också de buden finns inskrivna i vårt inre. Men Jesus radikaliserar den naturliga lagen, som vi har inom oss. Kravet blir radikalt.
Ett liv i tro på Kristus förutsätter ett visst leverne - för att vi skall kunna bli kvar på vägen och för att andra skall få hjälp att gå den vägen. Det radikala kravet blir då tydligt: ett fullkomligt liv. Samtidigt ser vi att vi inte klarar det. Då finns den radikala kärleken där, kärleken som gick i döden för att vinna oss för livet, kärleken som sänder oss ut bland smärtorna och nöden, och dit kan vi våga gå därför att Jesus Kristus har gett ut sig för oss genom sin död och uppståndelse.
Ytterst handlar den kristna tron inte om krav utan om den nåd som bär oss när vi kommer till korta med moralen. Som Elis Malmeström uttrycker det i psalmen: "Vad du vill är helighet, men du är barmhärtighet".
Gert Nilsson
Kommentarer
Trackback
