Hopp för Svenska kyrkan
Det hände i våras att en präst i mellansverige skrev en artikel där hon tog avstånd från försoningen och förnekade att Jesus dött för våra synder. Det finns enligt prästen ingen fallen skapelse och därför behövs heller ingen försoning. Att Jesus skulle ha betalt vår skuld med sitt lidande och död anser hon vara motbjudande. Det var alltå centralt kristna sanningar hon förnekade. Någon anmälde artikeln till hennes domkapitel. Biskopen kallade henne till samtal och domkapitlet kallade också henne till sig. Till domkapitlet kom hon dock inte, hon sade sig inte ha tid. Men domkapitlet gav henne en varning i form av en prövotid på tre år.
Det är glädjande att ett domkapitel reagerar när en präst far med falsk lära eller förnekar kristna sanningar. Denna präst är emellertid inte den ende som avviker från läran. Därför vore det glädjande om fler domkapitel började granska prästernas förkunnelse och deras uttanlande, skriftligt eller muntligt, i teologiska frågor. Det är ju ytterst biskopen som har ansvaret när det gäller prästernas förhållande till den lära de avgivit löfte om att hålla sig till.
När det gäller prästers moraliska förhållningssätt finns det flera exempel på att domkapitlen håller ett vakande öga på präster och diakoner. Men det är alltså ovanligt med motsvarande granskning av läran.
Det är emellertid inte bara biskopen som har det övergripande ansvaret för lärofrågor. Hela församlingen har det. Därför är det en plikt för församlingens medlemmar att vara vakna för den förkunnelse som predikas i våra kyrkor och anmäla när något avviker från det apostoliska och bibliska tron.
Att nu ett domkapitel har reagerat och varnat den präst som avvikit från läran är glädjande. Bönen måste nu bli att den aktuella prästen själv öppnar sig för försoningens hemlighet och tar till sig det faktum att Jesus kristus dog och uppstod för att vi skulle bli frälsta.
Sångförfattaren har emellertid i sin sång återgett försoningens hemlighet:
"Det är en som har dött i stället för mig. Jag var skyldig, men friheten fick! Mina syner i kärlek han tagit på sig, När till korset han blödande gick. Mina synder han bar, Och mitt skuldoffer var, Min Frälsare dyrbar och kär. Vilken ångest han led, då på korset han stred, Ty han tog all min synd på sig där" (Sionstorer nr 166, 1972 års utgåva).
Gert Nilsson
Det är glädjande att ett domkapitel reagerar när en präst far med falsk lära eller förnekar kristna sanningar. Denna präst är emellertid inte den ende som avviker från läran. Därför vore det glädjande om fler domkapitel började granska prästernas förkunnelse och deras uttanlande, skriftligt eller muntligt, i teologiska frågor. Det är ju ytterst biskopen som har ansvaret när det gäller prästernas förhållande till den lära de avgivit löfte om att hålla sig till.
När det gäller prästers moraliska förhållningssätt finns det flera exempel på att domkapitlen håller ett vakande öga på präster och diakoner. Men det är alltså ovanligt med motsvarande granskning av läran.
Det är emellertid inte bara biskopen som har det övergripande ansvaret för lärofrågor. Hela församlingen har det. Därför är det en plikt för församlingens medlemmar att vara vakna för den förkunnelse som predikas i våra kyrkor och anmäla när något avviker från det apostoliska och bibliska tron.
Att nu ett domkapitel har reagerat och varnat den präst som avvikit från läran är glädjande. Bönen måste nu bli att den aktuella prästen själv öppnar sig för försoningens hemlighet och tar till sig det faktum att Jesus kristus dog och uppstod för att vi skulle bli frälsta.
Sångförfattaren har emellertid i sin sång återgett försoningens hemlighet:
"Det är en som har dött i stället för mig. Jag var skyldig, men friheten fick! Mina syner i kärlek han tagit på sig, När till korset han blödande gick. Mina synder han bar, Och mitt skuldoffer var, Min Frälsare dyrbar och kär. Vilken ångest han led, då på korset han stred, Ty han tog all min synd på sig där" (Sionstorer nr 166, 1972 års utgåva).
Gert Nilsson
Kommentarer
Trackback
