JoJo kort i kyrkan?
En person i Lund propagerar för att man skall slopa avgiften till Svenska kyrkan och ersätta den med ett kort likt det JoJo-kort som Skånetrafiken använder. Man sätter in pengar på kortet och drar det i en kortläsare när man till exempel besöker en gudstjänst. Förslagsställaren tänker sig att ett gudstjänstbesök skall kosta ungefär som en konserbiljett, vilket ju bör betyda en summa mellan 400 och 1000 kronor.
Tanken är att man skallb betala i proportion med vad man utnyttjar av kyrkans tjänster. Förslaget är inte nytt.
Men det innehåller ett felslut. Det förvandlar kyrkobesökarna till brukare i stället för deltagare. Dessutom är det ju så, att kyrkan bedriver verksamhet långt utöver den som riktar sig enbart till medlemmarna, till exempel diakoni. Den som är i behov av kyrkans diakoni har i regel inget plastkort hon eller han kan betala med. Diakonal hjälp är i stället en insats kyrkomedlemmarna gör i kärlek och av kärlek.
Nu kan man mycket väl tänka sig att en församling finansieras helt på frivillig väg, utan någon fast medlemsavgift. Så sker ju inom våra så kallade frikyrkor. Kanske blir det så också för Svenska kyrkan i framtiden. Men då måste vi skära ner verksamheten betydligt, avskeda en stor del av den professionella personal som i dag är anställd och i stället lita till frivilliga medarbetare i mycket stor utsträckning. Jag undrar om mannen i Lund som vill införa JoJo-kort är villig att ställa upp som frivilligarbetare i sin församling.
Svenska kyrkan har ju också statens uppdrag att vara rikstäckande i sin verksamhet. Och dessutom underhålla ett antal kyrkor som på grund av omflyttningar av befolkningen inte längre behövs. Staten är dock inte villig att betala vad detta kostar. Alltså blir även detta en utmaning för medlemmarna i Svenska kyrkan.
Det system som mannan i Lund föreslår är djupt egoistiskt. Vilket betalningssätt vi än kommer att ha i framtiden är det viktigt att medlemmarna solidariskt svarar för församlingens kostnader - givet att de får vara med och bestämma över verksamheten i demokratisk ordning och med respekt för kyrkans andliga uppdrag.
Gert Nilsson
Tanken är att man skallb betala i proportion med vad man utnyttjar av kyrkans tjänster. Förslaget är inte nytt.
Men det innehåller ett felslut. Det förvandlar kyrkobesökarna till brukare i stället för deltagare. Dessutom är det ju så, att kyrkan bedriver verksamhet långt utöver den som riktar sig enbart till medlemmarna, till exempel diakoni. Den som är i behov av kyrkans diakoni har i regel inget plastkort hon eller han kan betala med. Diakonal hjälp är i stället en insats kyrkomedlemmarna gör i kärlek och av kärlek.
Nu kan man mycket väl tänka sig att en församling finansieras helt på frivillig väg, utan någon fast medlemsavgift. Så sker ju inom våra så kallade frikyrkor. Kanske blir det så också för Svenska kyrkan i framtiden. Men då måste vi skära ner verksamheten betydligt, avskeda en stor del av den professionella personal som i dag är anställd och i stället lita till frivilliga medarbetare i mycket stor utsträckning. Jag undrar om mannen i Lund som vill införa JoJo-kort är villig att ställa upp som frivilligarbetare i sin församling.
Svenska kyrkan har ju också statens uppdrag att vara rikstäckande i sin verksamhet. Och dessutom underhålla ett antal kyrkor som på grund av omflyttningar av befolkningen inte längre behövs. Staten är dock inte villig att betala vad detta kostar. Alltså blir även detta en utmaning för medlemmarna i Svenska kyrkan.
Det system som mannan i Lund föreslår är djupt egoistiskt. Vilket betalningssätt vi än kommer att ha i framtiden är det viktigt att medlemmarna solidariskt svarar för församlingens kostnader - givet att de får vara med och bestämma över verksamheten i demokratisk ordning och med respekt för kyrkans andliga uppdrag.
Gert Nilsson
Kommentarer
Trackback
