Gert Nilsson

Förintelsen har åter aktualiserats. Den borde alltid hållas aktuell. För hur kunde den genomföras? Och hur förhindrar vi att den upprepas? En liten klick kiring mHitler tänkte ut den, planereade den och gav order om att den skulle veerkställas. Men av vem? Av männikor som lydde order? Av människor som inte reflekterade över vad de gjorde? Eller av människor som med eller mot  sin vilja deltog i verksamheten? Eller av människor som hatade andsra människor? För att nu inte tala om alla dem som visste vad som skedde men inte protesterade.

   Var förintelsens hantlangare omedvetna om vad de höll på med? Drabbades de aldrig av samvetskval?

   Vi vet att en del av dem som mördade, misshandade eller administrerade förintelsen upprädde som exemplariska familjefäder och stora djurvänner. Hur var denne dubbelhet möjliig? 

   En av många orsaker var det bortdefinierde människovärdet. När staten frånskrev vissa människor deras människovärede sågs de inte längre som människor och kunde därför elemineras utan att det betraktades som brottsligt. Och den som dödade icke-människor betrktadeds inte som mördare. Så kunde bödlarna fortsätta sin människofintliga verksamhet utan protester.

   En del dömdes efter kriget. Men långt ifrån alla. Var inte alla som deltagit i verksamheten skyldiga?   

   Den  springande punkten heter människovärdet. Enligt kristen-humanistisk syn har människan ett oförytterligt värde som inte får kränkas. Men frågan är hur detta värde grundas. Det kan grundas i demokratisk ordning - med risken att det i samma demokratiska ordning kan avskaffas igen. Därför måste det, som Vaclav Havel har uttryckt det, grundas i en instans som människan inte kan maniuplera. Helge Brattgård och Erwin Bischofberger har preciserat denna instans till den tillvarons yttersta urgrund som vi benämner Gud.

   Enligt judisk-kristen uppfattning är människan skapad till Guds avbild. Detta innebär att en kränkning av människan är en kränkinig av Gud. Genomn kristendomen skärps detta nytterligare genom inkarnationen enligt vilken Gud blir människa i Jesus Kristus. 

   Människovärdesprincipen måstge enlig denna uppfattning få en sådan religiös grund att Gud själv blir garanten för människans värde och värdighet. 

   Men även denna grund är skör. Den är ju koppplad till en religion som kan bekännas av vissa människor rmen förnekas av andra. Därför måste människovärdet hela tiden bekräftas, försvaras och återvinnas. Detta är en kamp som måste kämpas av alla människor av  god vilja., Det saknas inte försök i vår tid att relativisera människovärdet. Det hörs röster som vill jämställa människan med djuren, och genast är man då ute på ett sluttande plan. Kampen för människans värde och värdighet måste ständigt föras.